Älskade Ö

det är så mycket som är vackert med gotland.
jag skrev om det i förra inlägget.
folk frågar vad vi gör här.
hur vi hanterar lugnet. eller vad de nog eg menar är tristessen.
och sanningen är att vi gör inte så mycket. men alltid gör vi något.
vi är duktiga på att ta oss ut. i den oslagbara naturen längs kusten.
vi är duktiga på att ta oss hem till varandra.
och komma samman i nätternas vimmel.
det räcker så.
tristessen blir inte så påtaglig när man accepterar att klockorna inte går så fort här.
det är något sunt över det också.
och ändå tyckes tiden aldrig räcka till.
ibland drabbas jag.
rastlösheten.
de begränsade utbudet av aktiviteter.
men sen eg. hur duktiga är folk på att göra annat än det dem alltid gjort i sin vardag?
jag vet inte.
jag saknar sthlm ibland. folket och pulsen.
jag saknar umeå. kanske mest av allt. och skellefteå.
för att mitt hjärta förevigt är bundet dit. de flesta jag älskar finns där.
jag vet att jag gjort det många gånger under vintern.
saknat alltså.
samtidigt är det skönt att ligga lite i ide.
jobba. träna. äta. umgås.
och nu när våren är här.
känner jag hur vi alla börjar förneka att vi någonsin längtat någon annanstans.
skön natur. sköna kamrater och öppet sinne.
vi behöver inte mer.
folk kan rynka på näsan åt det.
men det går både båtar och flyg härifrån.
man liksom landar i den där.
stadigare i skorna och mjukare i knäna.
bekäm i sin egen närvaro och den lilla samvaron vi har.

jag kan hitta kärlek i allt.
jag vill leva så.
med glädje.
jag bär vemodet med mig som en fuktig gympa påse över axeln.
på väg hem genom livet<3

Basket

Nu när något viktigt och vackert klivit ut genom dörren.
Om det nu är vad som hänt. 
Kanske stängde jag dörren i ansiktet på det där.
Jag är inte riktigt klar över det hela.
& det var en del i det som gjorde att jag inte stod ut.

Så lätt så lätt att falla tillbaka i gamla mönster när man känner banden lösas upp och lossna.
Den tomhet som uppstår där de finmalda diamanterna sipprar ut behöver fyllas.

Med allt det där jag alltid fyllde det med förut.
Jag har så himla roligt då.
Det har ett helt annat värde, än andra värden.
Men klart mer värt än ingenting.

För att distrahera mig har jag återupptagit min gamla basketkarriär.
Så länge man har bollkontakt och fokus på matchen kan inga tankar vandra.
Och det är bara på lek.
Ljuvliga ljuvliga lek.

& jag känner mig nästan som mig själv.
Om vi bortser från att det blonda håret numer bara lyser med sin frånvaro.

Kanske måste jag göra någon form av ritualistisk åtgärd.
Men just nu kontemplerar jag bara.

Ikaros

Folk säger ibland till mig att jag borde skaffa mig mål

Som att det skulle vara lättare för mig att hantera tillvaron då 

I all välmening

Goda råd 

Ytterst sällan är dem dyra

Folk sprider dem omkring sig som skräp

Jag älskar att prata om livet 

Jag älskar att inspireras av andra 

Höra hur de tänker

Resonerar 

Fungerar

Nya infallsvinklar föds

Visst behöver man testa sig själv och sina övertygelser 

Omvärdera

Utvecklas

Mål har aldrig varit för mig 

Inte i den meningen 

Jag kan inte fästa min blåögda blick på en punkt och se resten bara i periferin

Jag kan avundas dem som helhjärat går in för en enda sak 

Som vetat vad de vill bli eller åstadkomma sedan de var små 

Och sen bara gått så rakt som möjligt åt det hållet

Jag inbillar mig att det är enkelt - att kunna se vart vägen bär
Eller åtminstone var den slutar 
Mitt liv känns nämligen lite väl ovisst ibland....
Samtidigt som jag kittlas av att det kan bli precis hur som helst

Jag vill och förmår inte låsa mig 

De gånger jag försökt har jag inte hittat några mål meningsfulla nog ändå

Folk tycker ofta att det låter hemskt när jag säger att jag aldrig sett någon mening med livet 

Det har skrämt mig lite att känna så också

På senare år, kanske egentligen bara det senaste har jag insett att leva, känna livet är det enda jag vill göra av tiden på jorden
(precis på det sätt som jag skrev sist)

För att känna mig levande behöver jag vara helt närvarande och fri att följa lusten när infallen kommer. Vart det än leder mig. 
Genvägar. Senvägar. Omvägar.

Jag kommer fram ändå. 
Ibland på ställen jag vill stanna. Andra gånger inte

I den totala friheten 

När folk pratar pengar, karriärmål, rädsla att bli ensam

Om hur mycket de jobbar - som att det vore något att se upp till 

Om hur de söker kärlek

Eller vad som helst

Tänker jag oftast bara - så meningslöst

Det finns så mycket som försakas 

Det spelar ingen roll om man älskar sitt jobb .....

Men det är jag, 

Jag jobbar också för mycket -men är inte nöjd med det
Längtar efter trygghet -men kan inte jaga den 

Jag hittar den
Eller så hittar den mig

Förr eller senare

Har ni tänkt på att man bara jagar sådant som vill komma undan?

Jag vill inte ha något som försöker fly mig 

Jag vill leva i harmoni med min helhet

Jag rekommenderar inte att man ska göra sig av med målsättningar
Hur skulle det se ut om ingen ville någonstans

Jag försöker inte peka med hela handen eller säger att folk borde 

Varken det ena eller det andra

Vi är olika....och tur är det

Jag menar bara att mål inte är för alla 

Alla Hjärtans dag

jag är inte emot alla hjärtans dag.
jag har bara aldrig lärt mig att uppskatta blommor och choklad.
sådär sockersött och påklistrat.
kärlek är min religion. 
visst ska vi sprida och fira den varje dag.
men en hel dag vigd åt att fira denna fantastiska sak är väl inte så tokigt?
kräma på lite extra bara.

kärlek är svårt att överdosera.
socker däremot......

och i motsats till feta tisdagar.
kladdkakedagar.
(som om vi bortser från jag personligen tycker att semlor är obehagligt, säkert kan vara trevligt) 
borde samhället utnyttja valentindagen till att faktiskt få oss, invånarna i världen, att tänka på våra hjärtans hälsa.
blodpumparna i vår kropp.
hur sköter vi om dem?
hur ska vi göra för att få dem att slå i takt med objekten för vår kärleks, så länge som möjligt?

tänk vilka jippon träningscenter, restauranger, kommuner, skolor, hälso- och sjukvård skulle kunna ha under banderollen:
alla hjärtans dag. 
utan gelegodis.
lopp. föreläsningar. blodtryckskontroller. frågesporter. tävlingar. hjärtvänliga luncher, projektarbeten, temadagar.
vad sjutton som helst!
egentligen.