Älskade Ö

det är så mycket som är vackert med gotland.
jag skrev om det i förra inlägget.
folk frågar vad vi gör här.
hur vi hanterar lugnet. eller vad de nog eg menar är tristessen.
och sanningen är att vi gör inte så mycket. men alltid gör vi något.
vi är duktiga på att ta oss ut. i den oslagbara naturen längs kusten.
vi är duktiga på att ta oss hem till varandra.
och komma samman i nätternas vimmel.
det räcker så.
tristessen blir inte så påtaglig när man accepterar att klockorna inte går så fort här.
det är något sunt över det också.
och ändå tyckes tiden aldrig räcka till.
ibland drabbas jag.
rastlösheten.
de begränsade utbudet av aktiviteter.
men sen eg. hur duktiga är folk på att göra annat än det dem alltid gjort i sin vardag?
jag vet inte.
jag saknar sthlm ibland. folket och pulsen.
jag saknar umeå. kanske mest av allt. och skellefteå.
för att mitt hjärta förevigt är bundet dit. de flesta jag älskar finns där.
jag vet att jag gjort det många gånger under vintern.
saknat alltså.
samtidigt är det skönt att ligga lite i ide.
jobba. träna. äta. umgås.
och nu när våren är här.
känner jag hur vi alla börjar förneka att vi någonsin längtat någon annanstans.
skön natur. sköna kamrater och öppet sinne.
vi behöver inte mer.
folk kan rynka på näsan åt det.
men det går både båtar och flyg härifrån.
man liksom landar i den där.
stadigare i skorna och mjukare i knäna.
bekäm i sin egen närvaro och den lilla samvaron vi har.

jag kan hitta kärlek i allt.
jag vill leva så.
med glädje.
jag bär vemodet med mig som en fuktig gympa påse över axeln.
på väg hem genom livet<3

Jag är värd allt

Eller är jag det? 

Det är klart jag är. 

Hur flyktig en lycka än må vara. 

Jag håller den med öppen hand. 

Aldrig förmörka. Aldrig förringa. 

Just idag är jag stark. 

Whatever will be. Will be.

Blixtvisit blev något annat. 

Roligt. Mysigt. Fantastiskt.

Det kanske är för bra för att vara sant. 

Och de här spökena jag lever med. 

Kämpar med. Eller mot. 

Medan mitt barnsliga leende okontrollerbart sprider sig. 

Jag brukar säga; det är värt det. 

Att kämpa alltså. Med mig själv.

Fia säger; DU är värd det. 

Det är en viktig poäng hon gör. 

Varför tänkte jag inte på det? 

Ge sig själv vad man behöver och ta vad man kan få. 

All lycka är bra lycka. 

Liten eller stor. 

Vi är alla värda den.

Gamechanger. 

Mitt barnsliga hjärta och mitt barnsliga leende. All about you!

För NU.

I morgon - who knows?

Hur livet bara vänder.

när jag känner att det går för bra. 

säg det inte högt då kommer det skita sig.
om något verkar för bra för att vara sant.
så måste det vara det.
eller?

jag är ingen negativ person.
jag väljer aktivt att inte vara en sådan som klagar.
inte så att jag låtsas att mitt liv är fläckfritt.
men jag försöker att inte gotta mig i sådant som är grått.
ibland tömmer vi ut. spyr galla. och så var det bra med det.

det finns alltid möjlighet att klaga.
människor i allmänhet är bra på det.
lika bra som andra är på att annonsera sin "perfekta tillvaro".

jag tror på att lyfta det positiva.
att stärka och peppa.
ge kärlek utan villkor. 
jag tror på karma. 
och vet vilken typ av människa jag vill vara oavsett vilken typ av människa jag möter.
jag ger inte igen med samma mynt om jag möts av pessimism.
kill 'em with kindness är min melodi.

man ska tala om svårigheter.
upp och ut med sådant som gör ont eller gnager.
men det ska finnas ett gott syfte.
och syftet ska vara att komma vidare.
släppa ut och ta in syre. 

men att klaga på grannen. kollegan. bussen som är fem minuter sen. vädret.
sådant du inte kan påverka. vad lägger man sin energi på?

det älskar jag med er mina vänner.
vi är så bra på boosting.
positivitet och genuin omtanke.
glädjas med varandra när det går bra.
stötta när något är svårt. lyfta upp och reda ut.

vi som är av kött och blod.
lapptäcken av erfarenheter, känslor, tankar och kunskaper.
livet är inte alltid fantastiskt och det i sig är väl om något fantastiskt. 

jag kommer från ämnet.
det går så himla bra för mig nu. 
jag vågar knappt andas, vågar knappt säga det högt.
sen struntar jag i det.
för faktiskt.
någon gång ska livet vända och kanske är det så att det kommer i stim.
och det är lika fullt möjligt att allting skiter sig.
vare sig man tillåter sig att bejaka lyckan högt och glatt.
eller inte.
så jag gör det. det tycker jag man ska tillåta sig.
jag vill alltid leva modigt. 
det bor ingen prestige i mig.
faller det så faller det.
jag kan vara rädd. och modig på samma gång.
det hänger ihop det där ser ni.

kärlek!