17:e

idag är det fredag.
en månad kvar till jag börjar på mitt nya jobb.
jag låssas att jag räknar ner.
men jag vet inte.
det hinner jag inte med egentligen .
jag längtar efter Sthlm.
men jag har det bra här också.
inget gott som inte har något ont med sig.

när jag blir fördomsfull och trött kan jag bli irriterad på de öbor (det är ett lite speciellt släkte många gånger, men det blir man väl när man lever isolerade från världen) som låter "imponerade" över att jag ska flytta och allt det där.

vafan?! tänker jag då.

att gå i samma spår.
tänka samma tankar.
runt runt.
med andra som går i samma spår.
tänker samma tankar.
runt runt.
gör samma trygga saker.
det man kan och alltid gör.

hur ska man hitta någon ny tanke.
hålla andra delar av hjärnan vid liv är de som lever ett robotliv.
hitta nya vägar.

jag dör hellre än att bli sådan..

Sthlm

Jag älskar den här ön
Det vet ni
Den har varit bra för mig
Skönheten och lugnet
Men utan att vara fördomsfull utan bara alldeles uppriktig
Finns det saker jag inte kan slå mig till ro med
Det finns en inskränkthet
Naturligtvis inte hos alla
Det finns en ton som låter gnällig
Inte hos alla
Det finns en förväntan att någon annan ska fixa saker
Problem med det ena och det anda
Och sådant som inte är något problem egentligen
Men man vill ogärna ta ansvar för sitt eget eller sina barns eller medmänniskors liv
Jag är rädd att fastna i det här
Jag är rädd att om jag någon gång får barn att de ska växa upp här
Ovetandes om hur världen fungerar
Att de ska sakna möjligheter
Så jag är så glad nu
Att vända åter mot Sthlm
Framförallt för att komma närmare mina bästa källor till input och mitt hemland
Ön har en permanent VIP-plats i mitt hjärta
Jag är inte säker
Det känns inte som att den blir mitt hem igen
Tjänstledig
Nya tider
Jag är glad.
Det är inte alla andra
Men just nu saknar det betydelse.