fredag 28 augusti 2015

Augusti


Det bli höst snart
Hoppas jag 
Jag brukar älska september 
Jag tror jag kommer älska oktober mer i år

Mina föräldrar är här
Min äldre bror fyller år i helgen
Min chef på ön har bett mig komma tillbaka tidigare
Jag har sagt ja
Men jag måste vara lite ledig först
Det hinner jag 
Tack och lov


måndag 24 augusti 2015

Fin helg

Min man har varit här i helgen
En av de sista gångerna innan jag flyttar hem till honom på ön igen
Svårt att fatta att jag 
Jag 
Ska bli sambo

Solen sken
Vi har hängt både med lillebror och hans Sara
Igår badade vi med min fina vän Emma 

Det är svårt att stå ut med jobbet nu
Ni vet när man lagt ner korten 
Känner man lite (mycket) att man spelat färdigt...
Tre veckor kvar

Mycket praktiskt som ska fixas
Sen blir det lite vila
Hoppas jag......


onsdag 12 augusti 2015

Mamma


Jag pratade med min mamma idag
Jag älskar henne

Jag sa till henne att jag tänker sluta på mitt jobb
Relativt omgående
Jag vill inte vara kvar
Vill bara inte

Min mamma är som de flesta andra mammor när det kommer till omsorg om sina barn
Men hon ställde ändå inte en enda fråga av klassisk typ
Ingen undran hur jag tänkt eller om jag tänkt
Undringar som kommer i all välmening
Och som ibland kan tolkas som skepsism

Men hon sa bara:
- Det tycker jag du ska göra
Och menade det

Min mamma alltså

Mitt beslut hade inte ändrats oavsett vad hon sagt
Men kanske min känsla


tisdag 4 augusti 2015

Sommarvärme

Vilken fin sommar det var. 
Jag säger - var. 
För mig får det bli höst nu.

Jag åkte hem till Norrland och återfick det där förståndet jag tappat.
Sen kom han. Och mina tvivel.
Eller så fanns dem redan på plats.

Ni vet i vilken form.
Och det spelar ingen roll vad ni säger. 
Eller vad jag säger till mig själv. 
Vissa kärlekar kommer man aldrig över. 
Även om det inte betyder att jag någonsin går tillbaka. 
Vissa saker går inte att laga.
Stängda dörrar.
Jag vill förstås säga att det känns bra. Men jag vill heller inte ljuga.
Och det trasiga bor inte bara i mig. 
Det bor där norrut. 
Jag flyttade så långt jag kunde....

Men han, min nutid och helhet. Han som vägrar kliva ut ur mitt liv trots att han många gånger borde. En saga i sig. Jag hittar inget annat ord än tacksam.

Vi åkte vidare till sagoön och hittade säkerheten där den väntade på oss.
Där murar står kvar och andra faller.
Sten för sten.

Jag är en långsam process.

Nu är jag tillbaka i Sthlm.
Lite hängig med halsont.
Men mer hoppfull än på länge. Inte säker men hoppfull.
Tänk vad mycket sömn, ett hemlands trygghet och villkorslös kärlek kan göra....



En del av vuxenlivet är att göra val.
Att välja en lycka över en annan.
Ge sig själv en chans.
Han förtjänar alla chanser i världen.
Det gör inte jag. Men jag har ändå fått dem.

Så mina spöken får spöka
.
Jag kan leva med det.
Alla dagar i veckan.

Sen får vi se vad livet ger.

Det här veckorna har bjudit på skönhet, kärlek, glädje och trygghet.
Det bästa i livet. Så många vänner. Vänner in i hjärteroten. Förevigt.