Mamma

Jag pratade med min mamma idag
Jag älskar henne

Jag sa till henne att jag tänker sluta på mitt jobb
Relativt omgående
Jag vill inte vara kvar
Vill bara inte

Min mamma är som de flesta andra mammor när det kommer till omsorg om sina barn
Men hon ställde ändå inte en enda fråga av klassisk typ
Ingen undran hur jag tänkt eller om jag tänkt
Undringar som kommer i all välmening
Och som ibland kan tolkas som skepsism

Men hon sa bara:
- Det tycker jag du ska göra
Och menade det

Min mamma alltså

Mitt beslut hade inte ändrats oavsett vad hon sagt
Men kanske min känsla

The story of us part 1

ovetande om vilken lycka som fanns att finna.
skrev han första raden i vår historia.

jag - ett med rastlösheten.
driven att vandra vidare.

var redan på väg.

han skrev nya rader.
ord som blev ett Katlamärke i mitt bröst.
& ekot inuti som omärkbart tystnat.

blev skriket av tomhet.

när jag klev iland.

& allt vackert som vi delat.
var kärlek.
sund. ren.
vildsint. vacker.

en sådan som river som höstens alla isande stormar i bröstet.
och lägger sig stilla till ro bara jag vet att han är nära.

i hans närhet är jag hemma.
världen tystnar.

17:e

idag är det fredag.
en månad kvar till jag börjar på mitt nya jobb.
jag låssas att jag räknar ner.
men jag vet inte.
det hinner jag inte med egentligen .
jag längtar efter Sthlm.
men jag har det bra här också.
inget gott som inte har något ont med sig.

när jag blir fördomsfull och trött kan jag bli irriterad på de öbor (det är ett lite speciellt släkte många gånger, men det blir man väl när man lever isolerade från världen) som låter "imponerade" över att jag ska flytta och allt det där.

vafan?! tänker jag då.

att gå i samma spår.
tänka samma tankar.
runt runt.
med andra som går i samma spår.
tänker samma tankar.
runt runt.
gör samma trygga saker.
det man kan och alltid gör.

hur ska man hitta någon ny tanke.
hålla andra delar av hjärnan vid liv är de som lever ett robotliv.
hitta nya vägar.

jag dör hellre än att bli sådan..

Älskade Ö

det är så mycket som är vackert med gotland.
jag skrev om det i förra inlägget.
folk frågar vad vi gör här.
hur vi hanterar lugnet. eller vad de nog eg menar är tristessen.
och sanningen är att vi gör inte så mycket. men alltid gör vi något.
vi är duktiga på att ta oss ut. i den oslagbara naturen längs kusten.
vi är duktiga på att ta oss hem till varandra.
och komma samman i nätternas vimmel.
det räcker så.
tristessen blir inte så påtaglig när man accepterar att klockorna inte går så fort här.
det är något sunt över det också.
och ändå tyckes tiden aldrig räcka till.
ibland drabbas jag.
rastlösheten.
de begränsade utbudet av aktiviteter.
men sen eg. hur duktiga är folk på att göra annat än det dem alltid gjort i sin vardag?
jag vet inte.
jag saknar sthlm ibland. folket och pulsen.
jag saknar umeå. kanske mest av allt. och skellefteå.
för att mitt hjärta förevigt är bundet dit. de flesta jag älskar finns där.
jag vet att jag gjort det många gånger under vintern.
saknat alltså.
samtidigt är det skönt att ligga lite i ide.
jobba. träna. äta. umgås.
och nu när våren är här.
känner jag hur vi alla börjar förneka att vi någonsin längtat någon annanstans.
skön natur. sköna kamrater och öppet sinne.
vi behöver inte mer.
folk kan rynka på näsan åt det.
men det går både båtar och flyg härifrån.
man liksom landar i den där.
stadigare i skorna och mjukare i knäna.
bekäm i sin egen närvaro och den lilla samvaron vi har.

jag kan hitta kärlek i allt.
jag vill leva så.
med glädje.
jag bär vemodet med mig som en fuktig gympa påse över axeln.
på väg hem genom livet<3

Vår!

det spirar
och tinar fram
det yrvakna sköra
och det som luktar lite unket

vårkänslorna i kroppen
och världens bästa plats den här halvan av året
jag ser fram emot sommaren
på ett helt annat sätt än förra då jag knappt var här
min andra sommar som öbo
om jag kunde måla känslan skulle alla färger vara neonljus
och detta med beaktande att vi mötte vårens första visbynatt igår och mår lite halvkrassligt
då är det bra

hoppfullt är mitt ledord
utmaningen att hålla det vid liv

allt det som ruttnat under vintern kommer att flyta bort med vårens första regnskur och torka bort i solens strålar...

hoppfullt.

Helg.

Ännu en fin helg på ön. 

Bara en massa mys i stearinljus-sken.

Och solsken. 

Hängt runt i världens vackraste stad med världens bästa tjejkompis. 

Stressa. 

 Pausa. 

Underbart! 

Jag älskar hösten. 

Jag älskar min ö. 

Dess litenhet är del av storheten. 

Det goda med det onda.

Saknaden är inte underbar. 

Men den är vacker. 

Hoppas ni haft det lika fint.

Heltidsjobb till veckan. 

2 veckor tills norrländskorna kommer. 

Hjärtat ler!

Ikaros

Folk säger ibland till mig att jag borde skaffa mig mål

Som att det skulle vara lättare för mig att hantera tillvaron då 

I all välmening

Goda råd 

Ytterst sällan är dem dyra

Folk sprider dem omkring sig som skräp

Jag älskar att prata om livet 

Jag älskar att inspireras av andra 

Höra hur de tänker

Resonerar 

Fungerar

Nya infallsvinklar föds

Visst behöver man testa sig själv och sina övertygelser 

Omvärdera

Utvecklas

Mål har aldrig varit för mig 

Inte i den meningen 

Jag kan inte fästa min blåögda blick på en punkt och se resten bara i periferin

Jag kan avundas dem som helhjärat går in för en enda sak 

Som vetat vad de vill bli eller åstadkomma sedan de var små 

Och sen bara gått så rakt som möjligt åt det hållet

Jag inbillar mig att det är enkelt - att kunna se vart vägen bär
Eller åtminstone var den slutar 
Mitt liv känns nämligen lite väl ovisst ibland....
Samtidigt som jag kittlas av att det kan bli precis hur som helst

Jag vill och förmår inte låsa mig 

De gånger jag försökt har jag inte hittat några mål meningsfulla nog ändå

Folk tycker ofta att det låter hemskt när jag säger att jag aldrig sett någon mening med livet 

Det har skrämt mig lite att känna så också

På senare år, kanske egentligen bara det senaste har jag insett att leva, känna livet är det enda jag vill göra av tiden på jorden
(precis på det sätt som jag skrev sist)

För att känna mig levande behöver jag vara helt närvarande och fri att följa lusten när infallen kommer. Vart det än leder mig. 
Genvägar. Senvägar. Omvägar.

Jag kommer fram ändå. 
Ibland på ställen jag vill stanna. Andra gånger inte

I den totala friheten 

När folk pratar pengar, karriärmål, rädsla att bli ensam

Om hur mycket de jobbar - som att det vore något att se upp till 

Om hur de söker kärlek

Eller vad som helst

Tänker jag oftast bara - så meningslöst

Det finns så mycket som försakas 

Det spelar ingen roll om man älskar sitt jobb .....

Men det är jag, 

Jag jobbar också för mycket -men är inte nöjd med det
Längtar efter trygghet -men kan inte jaga den 

Jag hittar den
Eller så hittar den mig

Förr eller senare

Har ni tänkt på att man bara jagar sådant som vill komma undan?

Jag vill inte ha något som försöker fly mig 

Jag vill leva i harmoni med min helhet

Jag rekommenderar inte att man ska göra sig av med målsättningar
Hur skulle det se ut om ingen ville någonstans

Jag försöker inte peka med hela handen eller säger att folk borde 

Varken det ena eller det andra

Vi är olika....och tur är det

Jag menar bara att mål inte är för alla 

dance the night away

en härlig kväll.

med härliga tjejer.

erotiskt tema.

tolv  damer i olika skeden i livet. 

öppna och varma.

och fem av oss gick ut i natten.

vilse i visby.

vätskedepå längs vägen. 

och klockan som gick. 

så gjorde vi dansgolv på surfers. 

tills ljusen tändes och några drog på efterfest.

jag gick hem.

glad. 

det är så skönt att vara glad. 

det är inte så att man måste berusa sig för att ha roligt. 

det är inte så alls. 

men.

är det inte något berusande över de där sena nätterna? 

något speciellt att omge sig av människor som bara vill ha roligt. 

i skydd av mörkret kryper det bästa fram. eller det värsta.

det som gömmer sig för dagsljus likt vampyrer. 

det där riktiga som är så undangömt att folk tror att det är det som är på låssas. 

jag älskar sånt!

bara omge sig av musiken. förväntningarna och skratten i luften. 

slukas.

ibland vill jag bara vara hemma. 

ibland vill jag bara ut. 

ut och se vad natten har att ge. 

vilka vägar man ska bjudas att vandra. 

det är gränslöshetens möjligheter. 

jag har inget ansar. 

ingen att ta hänsyn till. 

förutom. MIG.

egogirl.

möjligheten att helt hämningslöst bejaka nyfikenheten. 

farligt farligt men ack så härligt! 

rusig och glad.

det är något med våren som gör det.
något med nya vänner.
som att landa bomulls-mjukt.
& få en elektrisk stöt som ökar i styrka när den rusar genom kroppen.
det har varit en fin vecka.
vi rundade av med aw och middag på fredagen.
strosade och fika på stan under lördagen.
jag P och K.
bra tjejer. enkelt. roligt. djupt.
det behöver inte vara mer än så.
att solen värmer är bara bonus.
vår vår vår.
känns hoppfullt.
jag älskar hoppfullt.
och den höga onåbara känslan av odefinierbar glädje.