Visar inlägg med etikett Öliv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Öliv. Visa alla inlägg

söndag 20 april 2014

Älskade Ö


det är så mycket som är vackert med gotland.
jag skrev om det i förra inlägget.
folk frågar vad vi gör här.
hur vi hanterar lugnet. eller vad de nog eg menar är tristessen.
och sanningen är att vi gör inte så mycket. men alltid gör vi något.
vi är duktiga på att ta oss ut. i den oslagbara naturen längs kusten.
vi är duktiga på att ta oss hem till varandra.
och komma samman i nätternas vimmel.
det räcker så.
tristessen blir inte så påtaglig när man accepterar att klockorna inte går så fort här.
det är något sunt över det också.
och ändå tyckes tiden aldrig räcka till.
ibland drabbas jag.
rastlösheten.
de begränsade utbudet av aktiviteter.
men sen eg. hur duktiga är folk på att göra annat än det dem alltid gjort i sin vardag?
jag vet inte.
jag saknar sthlm ibland. folket och pulsen.
jag saknar umeå. kanske mest av allt. och skellefteå.
för att mitt hjärta förevigt är bundet dit. de flesta jag älskar finns där.
jag vet att jag gjort det många gånger under vintern.
saknat alltså.
samtidigt är det skönt att ligga lite i ide.
jobba. träna. äta. umgås.
och nu när våren är här.
känner jag hur vi alla börjar förneka att vi någonsin längtat någon annanstans.
skön natur. sköna kamrater och öppet sinne.
vi behöver inte mer.
folk kan rynka på näsan åt det.
men det går både båtar och flyg härifrån.
man liksom landar i den där.
stadigare i skorna och mjukare i knäna.
bekäm i sin egen närvaro och den lilla samvaron vi har.

jag kan hitta kärlek i allt.
jag vill leva så.
med glädje.
jag bär vemodet med mig som en fuktig gympa påse över axeln.
på väg hem genom livet<3






söndag 30 mars 2014

Vår!



det spirar
och tinar fram
det yrvakna sköra
och det som luktar lite unket

vårkänslorna i kroppen
och världens bästa plats den här halvan av året
jag ser fram emot sommaren
på ett helt annat sätt än förra då jag knappt var här
min andra sommar som öbo
om jag kunde måla känslan skulle alla färger vara neonljus
och detta med beaktande att vi mötte vårens första visbynatt igår och mår lite halvkrassligt
då är det bra

hoppfullt är mitt ledord
utmaningen att hålla det vid liv

allt det som ruttnat under vintern kommer att flyta bort med vårens första regnskur och torka bort i solens strålar...

hoppfullt.



torsdag 30 januari 2014

Lugna gatan

Full vinter på ön och stillsam livsföring. 
Jag jobbar på. 
På kvällarna hänger vi i gymmet, äter, mat, packar om och laddar om för ännu en dag. 
Jag är på något sätt trött. 
Dels för att jag sover som en kratta men det är inget nytt.
Utmattningstrött. 
Men inte utmattad. 
Mer som att kroppen varnar mig. 
Vilar hela helgerna nu. 
Det är underbart. 
Umgås i det fria. 
Dansar på munken. 
Och bara mysa. 
Just nu är allt lugnt och skönt. 
Jag kanske borde åka till fastlandet men jag har faktiskt ingen lust....
Och då vet vi hur det blir med det. 
Vi avvaktar.

I morse fick jag en lyxtimme alldeles för mig själv med Dr HP i neuropsyk. 
Läckert. 
På BUP är de verkligen måna om mig. 
Och jag älskar utmaningen.

I övrigt inte mycket nytt bland brustna hjärtan och raukar. 
Nästan alla jag känner ska ha barn i år. 
Lyckligt! 

Och jooo jag saknar er ännu. 
Varje dag. 
Det betyder inte att jag inte har det fint.
Det betyder bara att ni är viktiga i mitt liv.

Puss!