tag:blogger.com,1999:blog-45233961156989434712024-02-07T16:13:15.718-08:00islands and shores<center>in a world where everyone is an island.
I find myself there waiting at the shore.</center>
Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.comBlogger152125tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-5496017885609253712016-03-07T20:11:00.001-08:002016-03-07T20:11:42.600-08:00SemesterDet är sista dagen i Thailand idag. <div>Skönt tycker jag. 10 dagar hade räckt.</div><div>Jag visste redan innan att den här typen av semester inte riktigt är för mig. </div><div>Det är för varmt. </div><div>Faktiskt. </div><div>Jag mår dåligt av värme. </div><div>Har alltid gjort. </div><div>Även om jag kan tycka om den också . </div><div>Men mer svensk-sommar nivå. </div><div>30+ är i mina ögon överdrivet. </div><div>Hur som helst så har vi såklart haft det bra. Hotellet är super, maten lika så och de små äventyr vi lyckats med har hållit rastlösheten i schack. De flesta dagar. </div><div>Jag älskar att bada. </div><div>Och att läsa böcker. </div><div>Ja. Jag kan läsa igen. Och förstå vad jag läser. Mycket glädjande. </div><div>Som att hjärnan repar sig trots allt!</div><div>En sista dag alltså här. Vid lilla poolen vid vårt rum.....</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb3k-m7gFvFi0seBvzxAxbFxgtxQMNc92H-n5udSiJZG4DsC2ujxTU9-i9SL0TXx04k9EdEG7FyLnCbmoyLxQNzaxKlD_gscGhhYAEt4C9tCvhT-t4nVFPEPDGd55fuwtRQQFG0Fgi6Dw/s640/blogger-image-1794750173.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb3k-m7gFvFi0seBvzxAxbFxgtxQMNc92H-n5udSiJZG4DsC2ujxTU9-i9SL0TXx04k9EdEG7FyLnCbmoyLxQNzaxKlD_gscGhhYAEt4C9tCvhT-t4nVFPEPDGd55fuwtRQQFG0Fgi6Dw/s640/blogger-image-1794750173.jpg"></a></div></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-68186374786888109102016-02-10T09:43:00.001-08:002016-02-10T09:43:05.736-08:00SemesterNi vet när man borde en massa saker men inte orkar....<div>Typ fixa naglarna.</div><div>Vattna sina kaktusar.</div><div>Packa upp träningsväskan.</div><div>Då är det tungt.<br><div>Om två veckor åker vi på semester. </div><div>Thailand. </div></div><div>Just nu är jag nästan för trött för att uppskatta det. </div><div>Men på riktigt. </div><div>Ledighet! Så skönt. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgffJQOT4eB3mP-bf-Ke5yJDUkiMmInGZyqTo3b66pSiRhcCVs5vKJPdQz_xlRNVWX9EPecoM6mgrfezwUXxr9xkHOuE3x9mQs9zKqONVD-Z7nF1ZHzShPr9LJmtNVd6qXVKvqfY_5e6ww/s640/blogger-image--1901812746.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgffJQOT4eB3mP-bf-Ke5yJDUkiMmInGZyqTo3b66pSiRhcCVs5vKJPdQz_xlRNVWX9EPecoM6mgrfezwUXxr9xkHOuE3x9mQs9zKqONVD-Z7nF1ZHzShPr9LJmtNVd6qXVKvqfY_5e6ww/s640/blogger-image--1901812746.jpg"></a></div><br></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-81968803498508063822016-01-23T11:15:00.001-08:002016-01-24T03:15:24.639-08:00LivetVarför människor gör som dom gör.<div>Oavsett om någon hör eller ser. </div><div><br></div><div>Vem är man när man är ensam med sig själv?</div><div><br></div><div>Vem är man. </div><div>Vem väljer man att vara.</div><div>I dagsljus och i skymundan. </div><div><br></div><div>Vem vill man vara. </div><div>För vem vill man vara. </div><div><br></div><div>Ytligt. </div><div>Eller rakt igenom. </div><div><br></div><div>När kan man stå för sig själv och det man gör?</div><div><br></div><div>Ord kan krossa hjärtan. </div><div>Själar. </div><div>Som vill tro.</div><div>På att det i vuxen ålder finns människor som står för sig själva.</div><div>Även när de inte måste.</div><div>När ingen ser. </div><div>När ingen hör. </div><div>Förutom universum.</div><div><br></div><div>Ärlighet. </div><div>Hur obehaglig en sanning än kan vara är den alltid vacker.</div><div>En lögn är alltid ett svek.</div><div>Och för mig brister det där.</div><div><br></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-26784356355561918732015-11-27T11:06:00.000-08:002015-12-04T11:51:30.008-08:00Tanken påSnö. Vinter. Vitt. <div>Som att vara törstig och inte få dricka.<div><br></div><div><br></div></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-11572674459843931652015-11-09T04:41:00.001-08:002015-11-09T06:25:48.793-08:00Öppet hav<div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div><div><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Två hjärtan i otakt</span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">När hans blickar bad mig drunkna </span></div><div><div>Och jag ville segla bort </div><div>En gästhamn som stänger för vintern</div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Och November blåser upp till storm</span></div><div>När vinden mojnar är jag förlist</div></div></div><div><br></div><div><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoWWyIzktI07VdZD9Y6thlARpkH7_VFAq1I36_lh3qZwk_7SOpNwflzOwBBnA8RPH2mx4HhOX5pdAHceFHC8Uo78Rraw911zQfEYxUZZQGshsKMqDIyKUS62qxAt1o2sBblPheeUslljU/s640/blogger-image-239138702.jpg" style="text-decoration: underline;"></span></div><div><br></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-3839550652644335442015-10-14T21:56:00.001-07:002015-10-14T21:58:29.187-07:00Vila<div><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoviTYKoeIeUTkOWvzhu7i_PR4lAZq10iC0Tdw-zJbcej9hHE8IBOqycNM3ZU3zaDJ0ua3x41vqOK9byhTLg2qCF8FOlsZ0kDcBBZuU4MUOrGmzbFf00wrYheZ5kaiGN4cG69lXw_HoY8/s640/blogger-image-1980625483.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoviTYKoeIeUTkOWvzhu7i_PR4lAZq10iC0Tdw-zJbcej9hHE8IBOqycNM3ZU3zaDJ0ua3x41vqOK9byhTLg2qCF8FOlsZ0kDcBBZuU4MUOrGmzbFf00wrYheZ5kaiGN4cG69lXw_HoY8/s640/blogger-image-1980625483.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Det börjar bli kallt. </div><div class="separator" style="clear: both;">Jag älskar det. </div><div class="separator" style="clear: both;">Nästa vecka börjar jag jobba igen.</div><div class="separator" style="clear: both;">Ser fram emot det.</div><div class="separator" style="clear: both;">Trots att jag inte, konstigt nog, haft några problem med att vara ledig. </div><div class="separator" style="clear: both;">Tolkar det som om detta verkligen var vad jag behövde. </div><div class="separator" style="clear: both;">Någonstans visste vi ju det.</div><div class="separator" style="clear: both;">Men sen <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">funkar inte alltid det där med att vila för mig ändå tyvärr.</span></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-8864687164632362062015-10-08T22:57:00.001-07:002015-10-08T22:58:51.671-07:00Oktober<br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVPmcNMaPA0GuRiwlk-ZDzJEi9Xql5IVgEd5alwOYWdhlUn9KmGB9G6NmtjXOI_20CsltRW7Rfj_Xp6IKz2mCc0H6MdeKby8EaqAmhZNhhE7rL4CBZZpGh3t5ZWQRt0wR92qmGe6_aGcA/s640/blogger-image-1956140360.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVPmcNMaPA0GuRiwlk-ZDzJEi9Xql5IVgEd5alwOYWdhlUn9KmGB9G6NmtjXOI_20CsltRW7Rfj_Xp6IKz2mCc0H6MdeKby8EaqAmhZNhhE7rL4CBZZpGh3t5ZWQRt0wR92qmGe6_aGcA/s640/blogger-image-1956140360.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Vädret. Kyligt och glasklart. Glädje.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-77335348093398963382015-10-05T23:45:00.001-07:002015-11-14T12:01:28.396-08:00SambolivDet börjar bli lite ordning på torpet. <div>Väggarna är målade. Det mesta uppackat.</div><div>Det verkar som vi överlevt.</div><div>Mina känslor inför det här med samboliv pendlar. </div><div>Det har ingenting med mannen jag lever med att göra.</div><div>Eller.</div><div>Det är väl tack vare honom.</div><div>Det kan vara väldigt fint att dela livet. Förstås.</div><div>Det är det där med att ge upp den överdrivna självständigheten.....</div><div>Lägga ur handbromsen. Ta ner murarna. Dom som inte släpper in. Eller ut.</div><div>Ni vet. Vad dom krävs för att få ut 100%.</div><div>Det kan nog komma med tid. Så känns det nu.</div><div>Balansen. </div><div>Han har visat ett tålamod och hjärta jag aldrig sett.<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"> </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Trots att jag vet att han inte förstår. </span></div><div><br></div><div>Hösten är vacker.</div><div>Jag är fortfarande ledig. </div><div>Det är bra. </div><div>Jag känner att jag blir mer och mer redo för varje dag. </div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOpaQ6dt4ng8_faixxZueBE7oH9dYTZQE_0f71SKUI-dzFQ1qWZACkJGi07lEZ4ms1TxstE2tAuYmdk-g6s4Uu9Zkjw-Qk_UaFOncZlWsuClhmx35Loo_uPlM7OciOLmQtc2Zva_sh-0g/s640/blogger-image-2146834980.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOpaQ6dt4ng8_faixxZueBE7oH9dYTZQE_0f71SKUI-dzFQ1qWZACkJGi07lEZ4ms1TxstE2tAuYmdk-g6s4Uu9Zkjw-Qk_UaFOncZlWsuClhmx35Loo_uPlM7OciOLmQtc2Zva_sh-0g/s640/blogger-image-2146834980.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSRUns37ay0RQeHFm2Ld28hgiLs5hiaRl0tU5pqfDrltb6-2F5HnHXdoshWo3oTWhPS8KT1UQbN9zTqyToRMhEVph3sO7O685kZEw05RV8th1iKAxTMDE3CGLf3r3QpvyZluOqbubbzus/s640/blogger-image-567159769.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSRUns37ay0RQeHFm2Ld28hgiLs5hiaRl0tU5pqfDrltb6-2F5HnHXdoshWo3oTWhPS8KT1UQbN9zTqyToRMhEVph3sO7O685kZEw05RV8th1iKAxTMDE3CGLf3r3QpvyZluOqbubbzus/s640/blogger-image-567159769.jpg"></a></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-38570238153478577972015-10-01T03:39:00.000-07:002015-10-01T03:42:34.447-07:00Ö-livDet är förmodligen inte lätt att leva med en vildvittra. <div>
Ibland har jag svårt att leva med mig själv. </div>
<div>
<br></div>
<div>
Två hem håller på att bli ett. </div>
<div>
En process. </div>
<div>
Vi kan kalla det kaos.</div>
<div>
Alla mina <b><i>känslor</i></b>.</div>
<div>
Målarfärg. </div>
<div>
Och saker överallt.</div>
<div>
<br></div>
<div>Jag är ledig några veckor till innan jag börjar jobba.</div>
<div>
Känns skönt att ha den tiden att bli redo.</div><div><br></div><div>Inga tvivel om att det var rätt att lämna Sthlm kvarstår.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsfJ5qnzFS3ZrhGgpMOV3te71pHRwDpH5QZ8uFy0XywfNX2Y8cx_PfN6GbcPvN4LNvku6LFDSWZsWcI6p-dw451RzH6HUJ0wk1-vma3uUb0Q3yAyG9XGdgSKYbC6kOM_NPUUEdZael4xk/s640/blogger-image--2117089310.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsfJ5qnzFS3ZrhGgpMOV3te71pHRwDpH5QZ8uFy0XywfNX2Y8cx_PfN6GbcPvN4LNvku6LFDSWZsWcI6p-dw451RzH6HUJ0wk1-vma3uUb0Q3yAyG9XGdgSKYbC6kOM_NPUUEdZael4xk/s640/blogger-image--2117089310.jpg"></a></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-88423823039931428102015-09-15T10:35:00.001-07:002015-09-15T10:40:58.947-07:00SlutDagen jag slutade på det där jobbet jag en gång drömde om<br><div>Fin feedback</div><div>Vacker avskedsgåva </div><div><br></div><div>Skönt att vara klar</div><div>Jag undrar vad jag lärt mig</div><div>Jag vet att det kommer visa sig</div><div>Det finaste hittills är bekräftelsen</div><div>På att jag är ett proffs</div><div><br></div><div>Tyvärr känner jag mig lite sjuk</div><div>Borde packa men fryser bara</div><div><br></div><div>Allt känns bättre nu</div><div>Några dagars kamp i lägenheten</div><div>Sedan tid att ladda om</div><div><br></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDzygWrRdcnWZ2_ljmrvpk7HgrSsT8C8dRfLb5L2bnFg9pY5roCx2AES7IaqDSJ8G0WV8OnkcbPSML7n3Ty7RcEHp0ncTrD1JANjph7oQye9HYyjs50NcPSfMiV5u3N9UiTt3JIuH4Mlg/s640/blogger-image-273050584.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDzygWrRdcnWZ2_ljmrvpk7HgrSsT8C8dRfLb5L2bnFg9pY5roCx2AES7IaqDSJ8G0WV8OnkcbPSML7n3Ty7RcEHp0ncTrD1JANjph7oQye9HYyjs50NcPSfMiV5u3N9UiTt3JIuH4Mlg/s640/blogger-image-273050584.jpg"></a></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-66412808789454126522015-09-13T12:51:00.001-07:002015-09-15T10:36:33.438-07:00One week outEn vecka till flytt.<div>Igen.</div><div>D har varit här.</div><div>Krig i mig.</div><div>Kris i honom.</div><div>Men som alltid.</div><div>Jag är stormen. </div><div>Han är lugnet.</div><div>Det är fortfarande superjobbigt.</div><div>Men jag vet att det är en del av processen.</div><div><br></div><div>När jag flyttade från ön gick det relativt smärtfritt.</div><div>Jag längtade till något jag var övertygad om var bättre.</div><div>Nu är jag inte övertygad på samma sätt.</div><div>Den här upplevelsen.</div><div>Det här året har gjort mig ödmjuk på det viset.</div><div>Det är inte en ödmjukhet jag vill ha.</div><div>Jag vill vara optimist.</div><div><br></div><div>Packar på och härdar ut alltså.</div><div><br></div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilacxc7Wrgd6BjVZIiSgG8TtmB7OojWn2wwyjwYZTOwio-6Wt71R3IS_C4x4HvcbJG6gob83UuAK-CeESXMlnC07qo4RsCGbBGx15OWMTAUaprFGa-I4iGPYR5z_rmoheewFoFVC0UtT4/s640/blogger-image--1713778234.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilacxc7Wrgd6BjVZIiSgG8TtmB7OojWn2wwyjwYZTOwio-6Wt71R3IS_C4x4HvcbJG6gob83UuAK-CeESXMlnC07qo4RsCGbBGx15OWMTAUaprFGa-I4iGPYR5z_rmoheewFoFVC0UtT4/s640/blogger-image--1713778234.jpg"></a></div><br></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-6815784575973002612015-09-05T04:11:00.001-07:002015-09-05T04:44:28.374-07:00Här kommer alla känslorna<div><br></div><div>Ni märker att det är oftare jag skriver i moll än i dur</div><div>Det finns enkla förklaringar till det </div><div><br></div>Plötsligt var det bara två veckor kvar<div>Det gick ju fortare än det var tänkt</div><div>Alltihop gick fortare än tänkt</div><div>Det blev inte som det var tänkt alls egentligen </div><div>Men om vi utgår från den senaste tanken</div><div><br></div><div>Jag känner mig ledsen</div><div>Ni vet sådär tung i bröstet</div><div>Ensam</div><div>Jag tänker att det kanske är för att jag slappnar av lite nu</div><div>Jag behöver inte le med käkarna hårt sammanbitna längre</div><div><br></div><div>Jag står också inför något jag undvikit under hela den tid ni känt mig</div><div>Att välja någon annan än mig själv</div><div>Och någon annan än den enda person jag någonsin valt förutom mig själv</div><div>Som att jag måste sörja en gång till</div><div>Det låter sjukt</div><div>Galet förstås</div><div>Det är som att jag ger upp drömmen om Norrland </div><div>Det är så långt från självklart för mig</div><div>(Jag skriver om det jämt så jag vet att ni vet)</div><div>Mer än någonsin förut känns det</div><div>Som att det är definitivt</div><div>Jag vet förstås att det inte behöver vara på det viset</div><div>Men det känns som att jag sörjer</div><div>Har sorg</div><div>Över något älskat som dött</div><div>Igen </div><div>Dubbeldöden</div><div><br></div><div>Jag förstår inte riktigt</div><div>Så jag söker i det där </div><div>Men så kanske man bara ska vara ledsen en stund</div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Det blir bra sen</span></div><div>Det måste det väl</div><div>Alldeles nyss kändes det som en självklarhet </div><div><br></div><div>Borde verkligen börja styra kring att packa ihop det här hemmet</div><div>Det känns sorgligt det också</div><div><br></div><div>Puh.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhR_lPL6xoc1hMvrPtQZZSqNcogaZvvpOBNbQotwKzpd9YwEIigUYOiw3u7eqMbIyoC-P28w4lEzmWkFy3PCIiVDgovcpv7zGrmoWiq5rZ-CBwqa0wpnBWNt2sfC7sE8kMCokV1ARym4gc/s640/blogger-image-517210467.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhR_lPL6xoc1hMvrPtQZZSqNcogaZvvpOBNbQotwKzpd9YwEIigUYOiw3u7eqMbIyoC-P28w4lEzmWkFy3PCIiVDgovcpv7zGrmoWiq5rZ-CBwqa0wpnBWNt2sfC7sE8kMCokV1ARym4gc/s640/blogger-image-517210467.jpg"></a></div><br></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-86628727528129740972015-08-28T12:03:00.001-07:002015-08-28T12:03:42.165-07:00Augusti<div><br></div><div>Det bli höst snart</div><div>Hoppas jag </div><div>Jag brukar älska september </div><div>Jag tror jag kommer älska oktober mer i år</div><div><br></div><div>Mina föräldrar är här</div><div>Min äldre bror fyller år i helgen</div><div>Min chef på ön har bett mig komma tillbaka tidigare</div><div>Jag har sagt ja</div><div>Men jag måste vara lite ledig först</div><div>Det hinner jag </div><div>Tack och lov</div><div><br></div><div><br></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-14274214907228755332015-08-24T12:37:00.001-07:002015-08-24T12:37:34.284-07:00Fin helgMin man har varit här i helgen<div>En av de sista gångerna innan jag flyttar hem till honom på ön igen</div><div>Svårt att fatta att jag </div><div>Jag </div><div>Ska bli sambo</div><div><br></div><div>Solen sken</div><div>Vi <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">har hängt både med lillebror och hans Sara</span></div><div>Igår badade vi med min fina vän Emma </div><div><br></div><div>Det är svårt att stå ut med jobbet nu</div><div>Ni vet när man lagt ner korten </div><div>Känner man lite (mycket) att man spelat färdigt...</div><div>Tre veckor kvar</div><div><br></div><div>Mycket praktiskt som ska fixas</div><div>Sen blir det lite vila</div><div>Hoppas jag......</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNoYIBRxm82_YKYwPhm1nAWbC151-JRhjLDB8mAU0PC4ATQC-FCQmd4CvSBFRSqX4juDlVTIPhuW4OznL3ubpUx2ap76HJ_0jyXSxYbP9-saicHSlbu_-8OiDLViI_i3uFTyAcZXfPxIw/s640/blogger-image--999924289.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNoYIBRxm82_YKYwPhm1nAWbC151-JRhjLDB8mAU0PC4ATQC-FCQmd4CvSBFRSqX4juDlVTIPhuW4OznL3ubpUx2ap76HJ_0jyXSxYbP9-saicHSlbu_-8OiDLViI_i3uFTyAcZXfPxIw/s640/blogger-image--999924289.jpg"></a></div><br></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-9900374716692930202015-08-12T09:06:00.002-07:002015-08-12T09:10:13.174-07:00Mamma<br>
Jag pratade med min mamma idag<br>
Jag älskar henne<br>
<br>
Jag sa till henne att jag tänker sluta på mitt jobb<br>
Relativt omgående<br>
Jag vill inte vara kvar<br>
Vill bara inte<br>
<br>
Min mamma är som de flesta andra mammor när det kommer till omsorg om sina barn<br>
Men hon ställde ändå inte en enda fråga av klassisk typ<br>
Ingen undran hur jag tänkt eller om jag tänkt<br>
Undringar som kommer i all välmening<br>
Och som ibland kan tolkas som skepsism<br>
<br>
Men hon sa bara:<br>
- Det tycker jag du ska göra<br>
Och menade det<br>
<br>
Min mamma alltså<br><br>
Mitt beslut hade inte ändrats oavsett vad hon sagt<br>
Men kanske min känsla<br>
<br>
<br>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-49943042535031267562015-08-04T14:10:00.000-07:002015-08-14T13:18:24.864-07:00Sommarvärme<i>Vilken fin sommar det var. </i><div><i>Jag säger - var. </i></div><div><i>För mig får det bli höst nu.</i></div><div><i><br>Jag åkte hem till Norrland och återfick det där förståndet jag tappat.<br></i></div><div><i>Sen kom han. Och mina tvivel.</i></div><div><i>Eller så fanns dem redan på plats.</i></div><div><i><br></i></div><div><i>Ni vet i vilken form.</i></div><div><i>Och det spelar ingen roll vad ni säger. </i></div><div><i>Eller vad jag säger till mig själv. </i></div><div><i>Vissa kärlekar kommer man aldrig över. </i></div><div><i>Även om det inte betyder att jag någonsin går tillbaka. </i></div><div><i>Vissa saker går inte att laga.</i></div><div>Stängda dörrar.</div><div>Jag vill förstås säga att det känns bra. Men jag vill heller inte ljuga.</div><div>Och det trasiga bor inte bara i mig. </div><div>Det bor där norrut. </div><div>Jag flyttade så långt jag kunde....</div><div><i><br></i></div><div><i>
Men han, min nutid och helhet. Han som vägrar kliva ut ur mitt liv trots att han många gånger borde. </i><i style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">En saga i sig. Jag hittar inget annat ord än tacksam.</i></div><div><i><br>
Vi åkte vidare till sagoön och hittade säkerheten där den väntade på oss.<br>
Där murar står kvar och andra faller.<br>
Sten för sten.</i></div><div><i><br>
Jag är en långsam process.<br>
<br>
Nu är jag tillbaka i Sthlm.<br>
Lite hängig med halsont.<br>
Men mer hoppfull än på länge. Inte säker men hoppfull.<br>
Tänk vad mycket sömn, ett hemlands trygghet och villkorslös kärlek kan göra....</i></div><div><i><br></i></div><div><i><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEge429TJyAnw9_YP0fdfeR7if-xpslDH_8M_5dTGMaS6k8Xsx__ojcPzhhHe4PaOpogTKfI6dXHPdLs4rduMPl35t9Dr8ax0noPg5t60d8N39TN5a_2ILeNgWxU9Zpin8g5L7lLtgSLxRI/s640/blogger-image--1609468479.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><b><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEge429TJyAnw9_YP0fdfeR7if-xpslDH_8M_5dTGMaS6k8Xsx__ojcPzhhHe4PaOpogTKfI6dXHPdLs4rduMPl35t9Dr8ax0noPg5t60d8N39TN5a_2ILeNgWxU9Zpin8g5L7lLtgSLxRI/s640/blogger-image--1609468479.jpg"></b></a></div><br></i></div><div><i>
<br>
En del av vuxenlivet är att göra val.<br>
Att välja en lycka över en annan.<br>
Ge sig själv en chans.<br>
Han förtjänar alla chanser i världen.<br>
Det gör inte jag. Men jag har ändå fått dem.<br>
<br>
Så mina spöken får spöka</i><i style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">.</i></div><div><i>
Jag kan leva med det.<br>
Alla dagar i veckan.<br>
<br>
Sen får vi se vad livet ger.<br>
<br>
Det här veckorna har bjudit på skönhet, kärlek, glädje och trygghet.<br>
Det bästa i livet. Så många vänner. Vänner in i hjärteroten. Förevigt.<br>
<br><br></i></div><i><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrpqI4fZw39KBcnuYZbCUi8ohW-1u7ZP89bBunjpI4hzVTJDeGg7MFJHFLzjxqcNpMtJ5UNHWckpdwmE0nMjLlJJhBnd8Gc4sDXV1bfRDq9R6FgMNhECHTFSmHYlTCJclxbqXJG9dvy4o/s640/blogger-image--1994888605.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><font color="#000000"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrpqI4fZw39KBcnuYZbCUi8ohW-1u7ZP89bBunjpI4hzVTJDeGg7MFJHFLzjxqcNpMtJ5UNHWckpdwmE0nMjLlJJhBnd8Gc4sDXV1bfRDq9R6FgMNhECHTFSmHYlTCJclxbqXJG9dvy4o/s640/blogger-image--1994888605.jpg"></font></a><br></i><div class="separator" style="clear: both;"><i><br></i></div><i><br></i><div class="separator" style="clear: both;"><br></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-65822134187822246712015-07-09T04:51:00.001-07:002015-07-09T04:59:26.666-07:00InsomniDet är snart tre veckor sedan jag sov nu<div>Jag brukar sova dåligt </div><div>Vakna flera gånger och så</div><div>Men att inte somna alls </div><div>Förän möjligen en timme eller två på morgonkvisten</div><div>Till slut </div><div>Ungefär där jag befinner mig nu </div><div>Inser man att man börjar förlora sitt förstånd</div><div>Om man nu hade något</div><div><br></div><div>Tanken om att det snart är semester<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"> </span></div><div>Medvetenheten om att det är ett feltänk är nästan skrattretande</div><div>Tragikomiken i att under den </div><div>Precis som alltid tänka </div><div>Det går bra</div><div>Som om något vore annorlunda än det alltid är när man driver sig själv för långt</div><div>Det är det inte</div><div>Jag går över gränsen med öppna ögon</div><div>Kanske mer tragiskt än komiskt</div><div><br></div><div>Jag lär ju överleva </div><div><br></div><div>Men</div><div>Faktum är att det snart är semester</div><div>Jag behöver den! </div><div>Jippi</div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-4556716312332740972015-06-25T12:24:00.001-07:002015-06-25T12:39:01.075-07:00Bara köra!Ibland är det ju bara som att livet måste fortgå. Oavsett. Hur mörkt det än känns. <div>Jag har sällan några verkliga problem att klaga över men det hittar mig ändå det där mörkret. Till och från.</div><div>Jag är en lycklig men vemodig person. </div><div>Så har det varit sen jag traumatiserades av den stora kärleken. </div><div>Det låter så banalt. Men jag blev aldrig samma människa efter det där. Åren har ju gått och såren läkt. Men man är ärrad på något vis. Och man utvecklas ju. Så rimligen hade jag inte blivit samma människa i vilket fall. </div><div>Det är ju orimligt att <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">fundera över vem man annars hade varit. Det är ju som det är. </span></div><div><br></div><div>Sidospår. Jag hade en tanke som jag tänkte fånga. <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Eftersom jag ändå tycker livet är rätt meningslös så är det lätt att göra som man vill. Det spelar ändå ingen roll. Härligt!</span></div><div><br></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-17542354790170224252015-06-14T11:27:00.001-07:002015-06-14T11:27:06.058-07:00Ångestjag tror att jag alltid saknat andra människor mer än vad de saknat mig.<br />
kom på det nu.<br />
folk har så mycket.<br />
jag är på något sätt ensam.<br />
det är svårt att förklara eftersom jag omges av hundra.<br />
<br />
jag lider nu.<br />
har gjort ett tag.<br />
<br />
ska jag stanna här eller ska jag tillbaka till ön.<br />
och anledningen till att jag känner mig ensam är den beslutsångest som ingen tycks förstå.<br />
jag orkar inte flacka runt mer. jag vill stanna.<br />
för första gången i mitt liv vill jag verkligen stå still.<br />
och så får jag inte det.<br />
det är tydligt att jag inte är redo.<br />
för magkänslan säger ingenting.<br />
<br />
det blir bra vilket som. förr eller senare. jag vet.<br />
det vet jag alltid.<br />
men jag vet inte hur jag orkar just nu.Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-60938685756207804152015-03-31T02:53:00.001-07:002015-03-31T03:03:10.426-07:00Den därBoken jag borde skriva. <div>Ni vet. </div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Osammanhängande sidor. </span></div><div>Ingen röd tråd. </div><div>Och det är väl så jag är. </div><div>Mitt liv. </div><div>Den röda tråden är sökandet. </div><div>Som inte är systematiskt eller successivt.</div><div>Min filosofiska person. </div><div>Kanske ändå skulle ta tag i den där boken. </div><div>Om än orden är mina och tråden inte finns så kanske det kan bli en historia värd att berätta ändå. </div><div>Om så bara för mig själv. </div><div>Det är väl sällan någon som på riktigt tar till sig en historia som någon annans utan att göra den till sin egen.</div><div>Man står sig själv närmast sägs det.</div><div>Och skriva. </div><div>Jag tror på det nu.</div><div><br></div><div>På tal om att stå sig själv närmast. Och vara någon annan nära så var det en man som sa något stort till mig häromdagen. Jag förmår ännu inte ta det till mig. <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Det ligger här brevid som en osynlig pilatesboll. </span></div><div>Kanske är det en av de saker som är större för mig än för andra. Jag vet inte. </div><div>Det är märkligt det där. </div><div>Vilka tyngder olika saker har i våra små liv......</div><div>För honom var det något han sa bara. Till en annan.</div><div>Väldigt väldigt spännande det där...</div><div><br></div><div>Puss</div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-55744846114534646892015-02-20T13:57:00.001-08:002015-02-21T00:57:15.320-08:00Post-it to no oneFör att tankarna behöver plats någon annanstans än i huvudet.<br />
<div>
Finns ingen struktur. </div>
<div>
Ingen baktanke. </div>
<div>
Ingen censur. </div>
<div>
Det kommer perioder när jag behöver skriva. </div>
<div>
Just nu skriver jag hela tiden. </div>
<div>
På kvitton i handväskan. </div>
<div>
Post-itlappar överallt på jobbet som jag sedan måste kasta lite snyggt. </div>
<div>
Jag skriver här. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag vet inte om känslor kan dö. </div>
<div>
Möjligen förändras. </div>
<div>
Och jag funderar.</div>
<div>
Vilken rätt man har att leva med en odödlig känsla och samtidigt ta sig an en nyfödd. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det där med att tro på magi. </div>
<div>
Som att du magiskt ska försvinna ur mitt system när det är helt ofattbart, och samtidigt självklart att du finns kvar där. (Vem kommer över Dig?)</div>
<div>
Eller. Att du magiskt skulle kliva in i livet igen och skapa en helhet med känslan jag försöker gömma i hjärtats minsta vrå men som ändå tidvis letar sig ut i blodomloppet. </div>
<div>
När man har accepterat ett läge. </div>
<div>
En känsla man inte rår på.</div>
<div>
<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Vilken orätt gör man. </span></div>
<div>
<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Om man ger sig själv. Med den känslan i kroppen. Till någon annan.</span></div>
<div>
<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Mot sig själv. Eller personen i fråga. </span></div>
<div>
<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Kan man leva lyckliga på det viset i alla sina dar. Eller blir alla bara olyckliga.</span></div>
<div>
<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br /></span></div>
Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-11746955773315560032015-02-11T09:58:00.001-08:002015-02-11T09:58:51.648-08:00LovelettersHandstil.<br />
<div>
Blyerts. </div>
<div>
Ord på papper. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Kärleksbrev. </div>
<div>
En förlorad konstform....? </div>
<div>
Tragik i modern tid. </div>
Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-32905218924871262492015-01-29T10:03:00.001-08:002015-01-29T23:36:43.066-08:00fast tjänst. fastland.och alla ler.<br>
tänker att det är självklart att jag ska söka den där tjänsten.<br>jag ska känna mig glad. <div>angelägen och hoppfull.<br>
jag ler sådär så man får ont i kinderna för att man måste anstränga sig.</div><div>för 6 månader sen hade allt varit självklart. och uppriktigt.</div><div>idag skickade jag in en halvhjärtad ansökan.<br>
som en ren säkerhetsåtgärd medan jag överväger fortsättningen på min historia.<br>
vår i historia.<br>
om det nu finns en sådan.</div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-25672281054931662152014-12-19T11:18:00.001-08:002015-01-13T05:41:01.752-08:00The story of us part 1<br>
ovetande om vilken lycka som fanns att finna.<br>
skrev han första raden i vår historia.<br><br><div>jag - ett med rastlösheten. <br>
driven att vandra vidare.<div>var redan på väg.<br>
<br>
han skrev nya rader.<br>
ord som blev ett Katlamärke i mitt bröst.<br>
& ekot inuti som omärkbart tystnat.<div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">blev skriket av tomhet.</span><div>
när jag klev iland.<br><br>
& allt vackert som vi delat.<br>var kärlek.<br>
sund. ren.<br>vildsint. vacker.</div><div>
<br>
en sådan som river som höstens alla isande stormar i bröstet.<br>
och lägger sig stilla till ro bara jag vet att han är nära.<br>
<br>
i hans närhet är jag hemma.<br>
världen tystnar.<br>
<br>
<br>
<br>
<br></div></div></div></div>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4523396115698943471.post-79317744160707752382014-10-17T12:23:00.002-07:002015-07-07T09:43:32.192-07:0017:eidag är det fredag.<br>
en månad kvar till jag börjar på mitt nya jobb.<br>
jag låssas att jag räknar ner.<br>
men jag vet inte.<br>
det hinner jag inte med egentligen .<br>
jag längtar efter Sthlm.<br>
men jag har det bra här också.<br>
inget gott som inte har något ont med sig.<br>
<br>
när jag blir fördomsfull och trött kan jag bli irriterad på de öbor (det är ett lite speciellt släkte många gånger, men det blir man väl när man lever isolerade från världen) som låter "imponerade" över att jag ska flytta och allt det där.<br>
<br>
vafan?! tänker jag då.<br>
<br>
att gå i samma spår.<br>
tänka samma tankar.<br>
runt runt.<br>
med andra som går i samma spår.<br>
tänker samma tankar.<br>
runt runt.<br>
gör samma trygga saker.<br>
det man kan och alltid gör.<br>
<br>
hur ska man hitta någon ny tanke.<br>
hålla andra delar av hjärnan vid liv är de som lever ett robotliv.<br>
hitta nya vägar.<br>
<br>
jag dör hellre än att bli sådan..<br>
<br>
<br>
<br>Annahttp://www.blogger.com/profile/06592679613828142372noreply@blogger.com0