Basket

Nu när något viktigt och vackert klivit ut genom dörren.
Om det nu är vad som hänt. 
Kanske stängde jag dörren i ansiktet på det där.
Jag är inte riktigt klar över det hela.
& det var en del i det som gjorde att jag inte stod ut.

Så lätt så lätt att falla tillbaka i gamla mönster när man känner banden lösas upp och lossna.
Den tomhet som uppstår där de finmalda diamanterna sipprar ut behöver fyllas.

Med allt det där jag alltid fyllde det med förut.
Jag har så himla roligt då.
Det har ett helt annat värde, än andra värden.
Men klart mer värt än ingenting.

För att distrahera mig har jag återupptagit min gamla basketkarriär.
Så länge man har bollkontakt och fokus på matchen kan inga tankar vandra.
Och det är bara på lek.
Ljuvliga ljuvliga lek.

& jag känner mig nästan som mig själv.
Om vi bortser från att det blonda håret numer bara lyser med sin frånvaro.

Kanske måste jag göra någon form av ritualistisk åtgärd.
Men just nu kontemplerar jag bara.

blod.

min lillebror är här.
vi har roligt.

borrar i väggar som jag sagt är betong fast det inte är det...ooops.
handlar saker. berättar saker. kollar på youtubeklipp och skrattar.

till middag försökte vi laga köttfärssås under krigiska förhållanden.
jag vet inte varför. jag har inget intresse av att laga mat.
men här gäller det att veta mest och bäst.
han har för sig konstiga saker. den lille.
som att man "ska bränna köttfärsen för att den ska smaka gott".
sen ska man "absolut inte använda paprika pulver".
ni hör ju. han är inte klok!

jag har skrattat så jag grinat tre gånger.
varav en gång var när betongborren åkte rakt genom gipset.
och lillebror åkte efter.
den andra var såklart under köttfärssås-kriget.
den tredje var när vi gick på bio och comhem reklamen gick på.
då skämdes han.
men det kanske var det roligaste jag sett.
jag har ingen tv okej. jag vet inte beredd.

mer jobb i morgon.
jaO.