det går bra

det har jag sagt.
det finns en känsla av hoppfullhet i systemet.
den har inte funnits på länge.
det har nog med sommar på gotland att göra.
nya vänner.
nya upptåg.

en grundtrygghet.
min familj. 
mina tjejer. livskamrater. mina stamceller. mina bröder.
min självkänsla är bättre än mitt självförtroende.
för många i min krets är det tvärt om.
jag omger mig med många som identifierar sig med sina prestationer.
och det är inga dåliga prestationer heller.
på något sätt balanserar vi varandra tänker jag i mitt stilla sinne.
jag tänker att dem är de finaste i världen även om de gör precis ingenting annat än ler. eller inte ler för den delen. rakt upp och ner är ni så värdiga och värdefulla. det räcker.
och de tänker att jag kan göra mycket mer än jag tror.
tillsammans lindar vi bomull runt tvivel.

jag har gjort en plan.
jag har för första gången i mitt liv en plan.
en stor.
är det inte mognad.?
jag har kommit till insikt om så många saker.

sedan har jag ett kortsiktigare mål.
ett mål.
hör ni?
det är jättespännande.
för mig.

jag drivs av min rastlöshet. och nyfikenhet.
att fly till en öde ö har gjort mig gott.
ändå.
det är inte lätt.
men jag vet att jag fixar det.
mitt psyke är väl prövat.
det bor inget gammalt groll här.
inga infekterade sår.
det ligger hav emellan.
jag kan andas.
allt. precis allt är nytt.
vem gör sånt? bara flyttar?

jag får så mycket cred för det jobb jag gör.
och uppskattas för mitt sätt.
att få vara sig själv.
jag vägrar förställa mig.
här kallar dem mig skicklig, klok och glad när vi har feedback.
ni vet hur jag ofta drabbas av att inte tas på allvar för att jag är snabb och glad.
som att man skulle behöva vara gravallvarlig för att vara seriös.

att be om hjälp

idag tog jag mig i kragen.
faktiskt.

jag har haft ett trasigt knä över ett år.
130 kg gubbe i rullstol i uppförsbacke.
i efterhand hade väl en arbetsskadeanmälan varit på sin plats....
alternativt en vägran att köra den livsfarliga stolen som dessutom saknade bromsar. 

det blir inte bättre.
& jag kan bita ihop.
förevigt om det är så. 
jag har en tröskel som är skyhög och ett pannben som är tjockt.
& jag lider ju inte så värst.
intalar jag mig.

men. efter påtryckningar från min älskade omgivning.
& tanken att vara lika rädd om mig själv som jag är om andra.
jag tänkte iaf göra att försök förekomma.
göra något åt mitt problem.
kanske inte i tid men innan det är helt försent.

jag jobbar inom vården.
jag har sett människor vänta förlänge för många gånger.
jag ringde vårdcentralen idag.
(om jag var bättre ekonomiskt rustad skulle jag självklart tagit saken privat. tålamod ni vet.)
jag är inte listad någonstans. har inga vårdkontakter här på ön. än.
men vårdvalet är fritt. mig veterligt.

jag har sökt vård 2 gånger i mitt liv.
jag gör det inte i "onödan".
men det vet ju såklart ingen förutom jag.
en gång sökte jag vård med bruten handled. efter att den varit BRUTEN en vecka.
andra gången efter 40 graders feber i en vecka. MRSA.

hur som helst.
"är inte akut så tar vi inte emot. vi har långa köer"
jasså det säger du?
tack så mycket för hjälpen.

inte för att jag tror att hon ljög.
inte var hon direkt otrevlig heller.
det är nog alldeles sant det hon sa.
men jag blir lite ledsen å mitt knäs vägnar.
för jag ringer nog inte igen.

jag har problem med att bli avvisad. 
i stort och smått. (väldigt smått i detta fall som ni ser)
mina erfarenheter har gjort mig sådan. 
jag ber inte om hjälp. 
klarar mig själv till en grad som ibland är absurd.
men det visste ju inte hon.
& hur medveten jag än är om det. 
har jag svårt att styra det

jag försökte iaf. det kan vi ju kalla framsteg.
good for me.....? 
bit ihop.
GSG. 

Hur livet bara vänder.

när jag känner att det går för bra. 

säg det inte högt då kommer det skita sig.
om något verkar för bra för att vara sant.
så måste det vara det.
eller?

jag är ingen negativ person.
jag väljer aktivt att inte vara en sådan som klagar.
inte så att jag låtsas att mitt liv är fläckfritt.
men jag försöker att inte gotta mig i sådant som är grått.
ibland tömmer vi ut. spyr galla. och så var det bra med det.

det finns alltid möjlighet att klaga.
människor i allmänhet är bra på det.
lika bra som andra är på att annonsera sin "perfekta tillvaro".

jag tror på att lyfta det positiva.
att stärka och peppa.
ge kärlek utan villkor. 
jag tror på karma. 
och vet vilken typ av människa jag vill vara oavsett vilken typ av människa jag möter.
jag ger inte igen med samma mynt om jag möts av pessimism.
kill 'em with kindness är min melodi.

man ska tala om svårigheter.
upp och ut med sådant som gör ont eller gnager.
men det ska finnas ett gott syfte.
och syftet ska vara att komma vidare.
släppa ut och ta in syre. 

men att klaga på grannen. kollegan. bussen som är fem minuter sen. vädret.
sådant du inte kan påverka. vad lägger man sin energi på?

det älskar jag med er mina vänner.
vi är så bra på boosting.
positivitet och genuin omtanke.
glädjas med varandra när det går bra.
stötta när något är svårt. lyfta upp och reda ut.

vi som är av kött och blod.
lapptäcken av erfarenheter, känslor, tankar och kunskaper.
livet är inte alltid fantastiskt och det i sig är väl om något fantastiskt. 

jag kommer från ämnet.
det går så himla bra för mig nu. 
jag vågar knappt andas, vågar knappt säga det högt.
sen struntar jag i det.
för faktiskt.
någon gång ska livet vända och kanske är det så att det kommer i stim.
och det är lika fullt möjligt att allting skiter sig.
vare sig man tillåter sig att bejaka lyckan högt och glatt.
eller inte.
så jag gör det. det tycker jag man ska tillåta sig.
jag vill alltid leva modigt. 
det bor ingen prestige i mig.
faller det så faller det.
jag kan vara rädd. och modig på samma gång.
det hänger ihop det där ser ni.

kärlek!

saknad

när man saknar någon...eller något.... är det en påminnelse om kärlek.
läste det någonstans.
& när jag tänker på det är den en ganska bra måttstock för relationer.
eller?

& jag saknar.
mer och mindre konstant.
vissa inte alls på det sätt jag kanske trott innan.
specifika och ospecifika män tex.
sådana jag omgav mig med och stundtals inbillade.
eller försökte övertala mig om att.
det nog var kärlek.
sån kärlek alltså.
den där typen jag sällan eller aldrig drabbats av.
(jag älskar kärlek som ni vet, ju mer desto bättre....)
nej. vissa saker kan man leva med.
andra utan.
livskamraterna. gänget. familjen.
dem jag tänker på ofta.
saknar så det ilar in i märgen.
....och så dem jag kommer att tänka på ibland och i samma stund förvånas över hur lite jag tänker på dem.
'vi var aldrig kära i varann det bara kändes likadant'

är det inte spännande?

It's alive

Jag med!
Livet på ön är fint.
Även om det regnar idag, typ som det gjorde den där kvällen i Philadelphia så är våren på G.

När man jobbar med MI är tanken att man ska hålla koll på rättningsreflexen.
Det är fint!
Vissa saker triggar den.
Som det här jäkla tjatet om att det är dyrt att äta hälsosamt.
Det kan vara dyrt.
Behöver inte vara.
Jag blir provocerad när folk frånsäger sig ansvar för sina egna val.
Använd hjärnan.
Eller be om hjälp.

Många här på ön har det knapert.
Jag med förvisso,
Men jag lever glad ändå!
"Det finns inga problem" som lillebror säger.

Ekonomi tillåter inte spec mycket fint kött, lax, eller kyckling.
Ofta är det bra pris på något.
Pasta, ris, potatis är billigt, bönor, linser likaså.
Frukt och grönt varierar.

Säg inte till mig att du vill men att det inte går. Säg att du inte vet hur. Eller stå för att motivationen inte finns.
Det är inte för min skull du ska äta bättre.
Vinsterna ska vara dina.

Hur som helst. Så här i slutet på månaden har det bla blivit den klassiska studentspoppan -bulgarisk linssoppa! Gott! & Matvetts - gröna ärtsoppa! Gott!
Det är såklart inte materotik, men det fyller sitt syfte. Varje måltid behöver inte vara fest. Eller?
Billigt och inte direkt hälsovådligt.
Behöver såklart kompletteras.
Bröd, avokado, ägg..make it work!

Nog om det.
Jag gick vilse.

Jag har målat vidare också.
Harmonin.
Puss!

jag älskar hockey.

jag älskar hockey.
en sanning med modifikaton.
jag älskar ett hockeylag och en hockeykultur som finns i den stad jag kommer från.
det är känslor som inte går att måla upp för den oinvigde.
som en hemlig kodex för oss som har rötter vid det vita bergets fot.
det där som förenar hela bygden.
som allt jag älskar handlar det om känsla, passion och gemenskap.
det där som lyser upp hela halvåret när solen frånvarar 23 timmar om dygnet.

jag är skolad in i det.
jag älskade inte att sitta på ladan varje söndag när jag var 7år och mina bröder spelade.
när jag blev 12-13-14 och killarna i klassen spelade började inställningen ändras....
i min familj älskar vi hockey.
i min stad. (kanske för att det är en liten stad med begränsat utbud men det kvittar...)
det är mitt arv.
mina gener.

supportrar som stöttar de sina. "vad som än krävs".
respekterar spelet och motståndarna.
utan hat mot motståndarlag.
som Rocky. fokus på sitt.
det är familjärt på något vis.

och ikväll har Skellefteå tagit SM-GULD.

jag älskar bert: "vi har gjort det tillsammans".
familjärt.
nästan så jag vill grina lite.
(jag grinar ofta till idrottsprestationer)

grattis skellefteå. <3

dance the night away

en härlig kväll.

med härliga tjejer.

erotiskt tema.

tolv  damer i olika skeden i livet. 

öppna och varma.

och fem av oss gick ut i natten.

vilse i visby.

vätskedepå längs vägen. 

och klockan som gick. 

så gjorde vi dansgolv på surfers. 

tills ljusen tändes och några drog på efterfest.

jag gick hem.

glad. 

det är så skönt att vara glad. 

det är inte så att man måste berusa sig för att ha roligt. 

det är inte så alls. 

men.

är det inte något berusande över de där sena nätterna? 

något speciellt att omge sig av människor som bara vill ha roligt. 

i skydd av mörkret kryper det bästa fram. eller det värsta.

det som gömmer sig för dagsljus likt vampyrer. 

det där riktiga som är så undangömt att folk tror att det är det som är på låssas. 

jag älskar sånt!

bara omge sig av musiken. förväntningarna och skratten i luften. 

slukas.

ibland vill jag bara vara hemma. 

ibland vill jag bara ut. 

ut och se vad natten har att ge. 

vilka vägar man ska bjudas att vandra. 

det är gränslöshetens möjligheter. 

jag har inget ansar. 

ingen att ta hänsyn till. 

förutom. MIG.

egogirl.

möjligheten att helt hämningslöst bejaka nyfikenheten. 

farligt farligt men ack så härligt! 

tjejfest

jag är lite av en yes-girl. som ni kanske vet.
tanken var att det skulle vara något positivt.
det har det inte alltid varit kan vi väl konstatera när vi tittar i backspegeln.
från början handlade det om att utforska okända vatten.
inte säga nej till något man eg inte vet något om.

try everything once. hur ska man annars veta?
det löser sig. det har det alltid gjort hittills. på ett eller annat sätt.
går det så går det. om inte blir det alltid något.
vad är det värsta som kan hända, och hur farligt är det? alltid lär man sig något.

äventyr och katastrofer har avlöst varandra.
farhågor har bekräftats och förkastats. på gott och ont.
men om vi tittar på mig idag så har det löst sig.
jag vill inte leva ett fegt liv.
jag vill inte ha tråkigt.
och jag vill inte begränsas av förutfattade meningar.

även om jag vill ha lugn och ro.
det ena utesluter inte det andra.

well.
nu säger jag av vana 'ja' lite för ofta.
och 'nej' lite för sällan. .
för man bör sätta gränser också.
så jag har ägnat mig åt att modifiera.
balansera ut.

hur som helst.....
så ska jag på någon form av tjejfest ikväll.
min hjärna är helt inne på hockeyspåret.
och 'tjejfester'...hmmm.
som newgirl gäller det att vara med.
det blir säkert roligt.
om inte kan man faktiskt gå hem ....
ser ni?
enkelt.

hörrni.

just NU. 

jag trivs. 

sådant som är viktigt att uppmärksamma.

 NU  trivs jag.

rusig och glad.

det är något med våren som gör det.
något med nya vänner.
som att landa bomulls-mjukt.
& få en elektrisk stöt som ökar i styrka när den rusar genom kroppen.
det har varit en fin vecka.
vi rundade av med aw och middag på fredagen.
strosade och fika på stan under lördagen.
jag P och K.
bra tjejer. enkelt. roligt. djupt.
det behöver inte vara mer än så.
att solen värmer är bara bonus.
vår vår vår.
känns hoppfullt.
jag älskar hoppfullt.
och den höga onåbara känslan av odefinierbar glädje.