att be om hjälp

idag tog jag mig i kragen.
faktiskt.

jag har haft ett trasigt knä över ett år.
130 kg gubbe i rullstol i uppförsbacke.
i efterhand hade väl en arbetsskadeanmälan varit på sin plats....
alternativt en vägran att köra den livsfarliga stolen som dessutom saknade bromsar. 

det blir inte bättre.
& jag kan bita ihop.
förevigt om det är så. 
jag har en tröskel som är skyhög och ett pannben som är tjockt.
& jag lider ju inte så värst.
intalar jag mig.

men. efter påtryckningar från min älskade omgivning.
& tanken att vara lika rädd om mig själv som jag är om andra.
jag tänkte iaf göra att försök förekomma.
göra något åt mitt problem.
kanske inte i tid men innan det är helt försent.

jag jobbar inom vården.
jag har sett människor vänta förlänge för många gånger.
jag ringde vårdcentralen idag.
(om jag var bättre ekonomiskt rustad skulle jag självklart tagit saken privat. tålamod ni vet.)
jag är inte listad någonstans. har inga vårdkontakter här på ön. än.
men vårdvalet är fritt. mig veterligt.

jag har sökt vård 2 gånger i mitt liv.
jag gör det inte i "onödan".
men det vet ju såklart ingen förutom jag.
en gång sökte jag vård med bruten handled. efter att den varit BRUTEN en vecka.
andra gången efter 40 graders feber i en vecka. MRSA.

hur som helst.
"är inte akut så tar vi inte emot. vi har långa köer"
jasså det säger du?
tack så mycket för hjälpen.

inte för att jag tror att hon ljög.
inte var hon direkt otrevlig heller.
det är nog alldeles sant det hon sa.
men jag blir lite ledsen å mitt knäs vägnar.
för jag ringer nog inte igen.

jag har problem med att bli avvisad. 
i stort och smått. (väldigt smått i detta fall som ni ser)
mina erfarenheter har gjort mig sådan. 
jag ber inte om hjälp. 
klarar mig själv till en grad som ibland är absurd.
men det visste ju inte hon.
& hur medveten jag än är om det. 
har jag svårt att styra det

jag försökte iaf. det kan vi ju kalla framsteg.
good for me.....? 
bit ihop.
GSG.