det går bra

det har jag sagt.
det finns en känsla av hoppfullhet i systemet.
den har inte funnits på länge.
det har nog med sommar på gotland att göra.
nya vänner.
nya upptåg.

en grundtrygghet.
min familj. 
mina tjejer. livskamrater. mina stamceller. mina bröder.
min självkänsla är bättre än mitt självförtroende.
för många i min krets är det tvärt om.
jag omger mig med många som identifierar sig med sina prestationer.
och det är inga dåliga prestationer heller.
på något sätt balanserar vi varandra tänker jag i mitt stilla sinne.
jag tänker att dem är de finaste i världen även om de gör precis ingenting annat än ler. eller inte ler för den delen. rakt upp och ner är ni så värdiga och värdefulla. det räcker.
och de tänker att jag kan göra mycket mer än jag tror.
tillsammans lindar vi bomull runt tvivel.

jag har gjort en plan.
jag har för första gången i mitt liv en plan.
en stor.
är det inte mognad.?
jag har kommit till insikt om så många saker.

sedan har jag ett kortsiktigare mål.
ett mål.
hör ni?
det är jättespännande.
för mig.

jag drivs av min rastlöshet. och nyfikenhet.
att fly till en öde ö har gjort mig gott.
ändå.
det är inte lätt.
men jag vet att jag fixar det.
mitt psyke är väl prövat.
det bor inget gammalt groll här.
inga infekterade sår.
det ligger hav emellan.
jag kan andas.
allt. precis allt är nytt.
vem gör sånt? bara flyttar?

jag får så mycket cred för det jobb jag gör.
och uppskattas för mitt sätt.
att få vara sig själv.
jag vägrar förställa mig.
här kallar dem mig skicklig, klok och glad när vi har feedback.
ni vet hur jag ofta drabbas av att inte tas på allvar för att jag är snabb och glad.
som att man skulle behöva vara gravallvarlig för att vara seriös.