It's alive

Jag med!
Livet på ön är fint.
Även om det regnar idag, typ som det gjorde den där kvällen i Philadelphia så är våren på G.

När man jobbar med MI är tanken att man ska hålla koll på rättningsreflexen.
Det är fint!
Vissa saker triggar den.
Som det här jäkla tjatet om att det är dyrt att äta hälsosamt.
Det kan vara dyrt.
Behöver inte vara.
Jag blir provocerad när folk frånsäger sig ansvar för sina egna val.
Använd hjärnan.
Eller be om hjälp.

Många här på ön har det knapert.
Jag med förvisso,
Men jag lever glad ändå!
"Det finns inga problem" som lillebror säger.

Ekonomi tillåter inte spec mycket fint kött, lax, eller kyckling.
Ofta är det bra pris på något.
Pasta, ris, potatis är billigt, bönor, linser likaså.
Frukt och grönt varierar.

Säg inte till mig att du vill men att det inte går. Säg att du inte vet hur. Eller stå för att motivationen inte finns.
Det är inte för min skull du ska äta bättre.
Vinsterna ska vara dina.

Hur som helst. Så här i slutet på månaden har det bla blivit den klassiska studentspoppan -bulgarisk linssoppa! Gott! & Matvetts - gröna ärtsoppa! Gott!
Det är såklart inte materotik, men det fyller sitt syfte. Varje måltid behöver inte vara fest. Eller?
Billigt och inte direkt hälsovådligt.
Behöver såklart kompletteras.
Bröd, avokado, ägg..make it work!

Nog om det.
Jag gick vilse.

Jag har målat vidare också.
Harmonin.
Puss!

jag älskar hockey.

jag älskar hockey.
en sanning med modifikaton.
jag älskar ett hockeylag och en hockeykultur som finns i den stad jag kommer från.
det är känslor som inte går att måla upp för den oinvigde.
som en hemlig kodex för oss som har rötter vid det vita bergets fot.
det där som förenar hela bygden.
som allt jag älskar handlar det om känsla, passion och gemenskap.
det där som lyser upp hela halvåret när solen frånvarar 23 timmar om dygnet.

jag är skolad in i det.
jag älskade inte att sitta på ladan varje söndag när jag var 7år och mina bröder spelade.
när jag blev 12-13-14 och killarna i klassen spelade började inställningen ändras....
i min familj älskar vi hockey.
i min stad. (kanske för att det är en liten stad med begränsat utbud men det kvittar...)
det är mitt arv.
mina gener.

supportrar som stöttar de sina. "vad som än krävs".
respekterar spelet och motståndarna.
utan hat mot motståndarlag.
som Rocky. fokus på sitt.
det är familjärt på något vis.

och ikväll har Skellefteå tagit SM-GULD.

jag älskar bert: "vi har gjort det tillsammans".
familjärt.
nästan så jag vill grina lite.
(jag grinar ofta till idrottsprestationer)

grattis skellefteå. <3

dance the night away

en härlig kväll.

med härliga tjejer.

erotiskt tema.

tolv  damer i olika skeden i livet. 

öppna och varma.

och fem av oss gick ut i natten.

vilse i visby.

vätskedepå längs vägen. 

och klockan som gick. 

så gjorde vi dansgolv på surfers. 

tills ljusen tändes och några drog på efterfest.

jag gick hem.

glad. 

det är så skönt att vara glad. 

det är inte så att man måste berusa sig för att ha roligt. 

det är inte så alls. 

men.

är det inte något berusande över de där sena nätterna? 

något speciellt att omge sig av människor som bara vill ha roligt. 

i skydd av mörkret kryper det bästa fram. eller det värsta.

det som gömmer sig för dagsljus likt vampyrer. 

det där riktiga som är så undangömt att folk tror att det är det som är på låssas. 

jag älskar sånt!

bara omge sig av musiken. förväntningarna och skratten i luften. 

slukas.

ibland vill jag bara vara hemma. 

ibland vill jag bara ut. 

ut och se vad natten har att ge. 

vilka vägar man ska bjudas att vandra. 

det är gränslöshetens möjligheter. 

jag har inget ansar. 

ingen att ta hänsyn till. 

förutom. MIG.

egogirl.

möjligheten att helt hämningslöst bejaka nyfikenheten. 

farligt farligt men ack så härligt! 

tjejfest

jag är lite av en yes-girl. som ni kanske vet.
tanken var att det skulle vara något positivt.
det har det inte alltid varit kan vi väl konstatera när vi tittar i backspegeln.
från början handlade det om att utforska okända vatten.
inte säga nej till något man eg inte vet något om.

try everything once. hur ska man annars veta?
det löser sig. det har det alltid gjort hittills. på ett eller annat sätt.
går det så går det. om inte blir det alltid något.
vad är det värsta som kan hända, och hur farligt är det? alltid lär man sig något.

äventyr och katastrofer har avlöst varandra.
farhågor har bekräftats och förkastats. på gott och ont.
men om vi tittar på mig idag så har det löst sig.
jag vill inte leva ett fegt liv.
jag vill inte ha tråkigt.
och jag vill inte begränsas av förutfattade meningar.

även om jag vill ha lugn och ro.
det ena utesluter inte det andra.

well.
nu säger jag av vana 'ja' lite för ofta.
och 'nej' lite för sällan. .
för man bör sätta gränser också.
så jag har ägnat mig åt att modifiera.
balansera ut.

hur som helst.....
så ska jag på någon form av tjejfest ikväll.
min hjärna är helt inne på hockeyspåret.
och 'tjejfester'...hmmm.
som newgirl gäller det att vara med.
det blir säkert roligt.
om inte kan man faktiskt gå hem ....
ser ni?
enkelt.

hörrni.

just NU. 

jag trivs. 

sådant som är viktigt att uppmärksamma.

 NU  trivs jag.

rusig och glad.

det är något med våren som gör det.
något med nya vänner.
som att landa bomulls-mjukt.
& få en elektrisk stöt som ökar i styrka när den rusar genom kroppen.
det har varit en fin vecka.
vi rundade av med aw och middag på fredagen.
strosade och fika på stan under lördagen.
jag P och K.
bra tjejer. enkelt. roligt. djupt.
det behöver inte vara mer än så.
att solen värmer är bara bonus.
vår vår vår.
känns hoppfullt.
jag älskar hoppfullt.
och den höga onåbara känslan av odefinierbar glädje.

blod.

min lillebror är här.
vi har roligt.

borrar i väggar som jag sagt är betong fast det inte är det...ooops.
handlar saker. berättar saker. kollar på youtubeklipp och skrattar.

till middag försökte vi laga köttfärssås under krigiska förhållanden.
jag vet inte varför. jag har inget intresse av att laga mat.
men här gäller det att veta mest och bäst.
han har för sig konstiga saker. den lille.
som att man "ska bränna köttfärsen för att den ska smaka gott".
sen ska man "absolut inte använda paprika pulver".
ni hör ju. han är inte klok!

jag har skrattat så jag grinat tre gånger.
varav en gång var när betongborren åkte rakt genom gipset.
och lillebror åkte efter.
den andra var såklart under köttfärssås-kriget.
den tredje var när vi gick på bio och comhem reklamen gick på.
då skämdes han.
men det kanske var det roligaste jag sett.
jag har ingen tv okej. jag vet inte beredd.

mer jobb i morgon.
jaO.

Delar av ens liv

"Vår historia som en fjäril på nål
Vacker att titta på men vingar som inte slår"

döende

jag har aldrig haft så mycket snor i mitt huvud.
vill helst ligga under täcket tills jag mår prima igen.
inte föra att det är outhärdligt fysiskt.
för att jag känner mig ofräschast i världen.
blobb.
är rätt ord tror jag.
förkyld en gång i månaden är väl normalt eller?
tråkigt sånt.

Sunday

Att försöka förklara en känsla. Som att försöka beskriva en doft för någon som aldrig känt den. Och behöva likna den vid en doft. Eller olika blandningar av dofter. Som denne någon sedan tidigare känner till. För att ens komma i närheten.
Och ändå misslyckas.
Förutbestämt och kapitalt.
Av just den anledningen att det är omöjligt.
Sådant som borde få varje människa att kväva alla sådana försök i sin linda.
Innan orden eller ens tanken att försöka börjat gro.
Även det förefaller omöjligt. I den desperata längtan att bli förstådd som finns rotad de flesta av själar.
Som någonsin känt något.
Doftat på något.
Och aldrig lyckats glömma det som gjorde just den känslan eller doften så unik. Och på något sätt. Oavsett vilket. Värdefull.
Varje doft. Eller känsla. Som en droppe färg som ger själen en ny nyans. Och ingen själ är den andre lik där vi vandrat längs olika stigar. Varför det förmodligen är helt omöjligt att bli sådär innerligt förstådd som man önskar.
Kanske finns det tvilling-själar. Soulmates. Sådana som har fått exakt samma nyans på något sätt.
Kanske finns det hopp om att bli förstådd någonstans.
Eller så kanske det är så att man får nöja sig med nästan-nyanser och goda försök. Kom inte till mig och säg att du förstår om du är isblå och jag är flammande röd.
Det är universums lagar vi lever med. Kanske ska vi bara acceptera alla tråkiga faktum.
Som att det är väldigt väldigt svårt att dela sin exakta glädje. Och sorg. Med någon. Vem som helst i världen.
Kanske ska vi inbilla oss att det är omöjligt. Fast vi vet bättre.
För att den känslan är den universum ger oss. När blickar möts vid stjärnor från olika sidor av vår värld.
Det finns någon därute.
Om sådana tankar nu är någon tröst....