Lyx

det är vad det är. 

livet på en ö den här tiden på året. 

vi utflyktande till Fårö och låtsades semester. 

försökte ta in den magiskt vackra naturen. 

picknickade på en strand och bara vilade. 

jag försöker att inte använda mobiltelefonen så mycket när jag är i sällskap med andra. 

det där med att vara närvarande och inte oförskämd. 

för det är oförskämt.

verklighet vs. låssasvärld. 

det är inte helt lätt det där. 

 man får ha tålamod med sig själv. öva sig.

vara medveten om. och så vidare.

fota går inte låta bli helt och hållet. 

jag vill dela det vackra med er ju. 

så att nu förstår vad jag pratar om. 

det går tyvärr inte dokumentera känslorna som väller över en. 

då. när man står där. 

Midsommar

Har vi firat även på ön.

Folk älskar midsommar. 

Själv har jag inga jättestarka traditioner då jag genom åren varit både här och där. 

När det kommer till samlande högtider vill jag vara med nära och kära.
Det är vad jag uppskattar långt över mat och sprit.

Det är vad mina midsomrar haft gemensamt de senaste åren.
Olika nära och kära.

Som newgirl hade jag inga stora förväntningar. 

Glad att vara inbjuden att ta del av andras traditioner.
Kanske skapa nya.

Valde att hänga med ett gäng ute i Tofta. 

Ganska 'klassiskt' med blomsterkranstillverking sillar, jordgubbar, grillat, snaps, vin,  kubb, och varpa (gotlands nationalsport). 

Vid midnatt gick vi ner till stranden och dansade till 'Rilles liveact' som spelade på afterbeach:en. 

Sedan promenerade vi i fullmånens sken tillbaka längs med havet. 

Hängde under filtar och drack mera vin till solen gick upp igen.

Här är solen inte uppe dygnet runt. 

Som ni hör.
Det kunde varit magiskt. 

Och visst fanns det stunder av feeling.
Bland meddelanden från hemlandet och bilder på midnattssol och allt som är familjärt.

....., ni vet när något fattas. 

Hade sällskapet varit NI. 

Åtminstone någon av er.

Hade jag kallat det perfekt. 

Jag får nöja mig med nästan. 

Och komma ihåg att tack min lyckliga stjärna.

At work

Datasystemet ligger nere för andra gången på två veckor. 

Svårjobbat. Inte för mig. 

Jag klarar mig med papper, penna.

Och förmågan att lyssna. 

Jag brukar ändå inte läsa mer än nödvändigt. 

Jag vill inte smittas av åsikter och bedömningar sedan förr. 

Det är värre för sköterskorna. 

De har inte samma tidsramar. 

Löpandebandprincipen. 

Säker vård och allt vi ska garantera. 

'Vi kan inte lösa allt' 

Let go. 

Mindfulness. 

Jag är såld. 

Jag gillar bara yoga med power i. 

Rörelser som kräver fullt fokus. 

Låter hjärnan vila.

Mindfulness är nått annat för mig. 

Då får hjärnan jobba med att tömma sig själv. 

Aktivt. 

Jävligt svårt för en sådan som mig.

Men. Jag har hög motivation för det. 

Jag VILL som sagt utmana mitt sinne. 

Det vill inte alla. 

Ingen måste.

Men om man tror att man är klar är min åsikt att man misstar sig.

MIN åsikt.

Så jag följer med dit jag guidas. 

Det var nästan en religiös upplevelse igår.

Skratta om ni vill. 

Själens krigare.

Sedan har jag svårt att ta strid ibland när så många andra slag kräver insatser. 

Jag gör då gott jag kan. 

För MIN skull. 

Som bonus kanske jag även blir bättre för andra. 

Min träning, min hälsa, mitt sökande efter  det där odefinierbara. 

Kanske har det handlat om andra saker tidigare. Även om jag inte tror det...

Nu handlar det bara om mig. 

Egoism när den är värdefull. 

Tänker jag. 

Det är en svår tanke. 

När det är mycket av individualism och egoism som gör att vi främjar oss från just det jag eftersträvar. 

Just det. 

Balans, och harmoni. 

Förmågan att kunna andas ända ner i magen utan att aktivt tänka på det. 

Fredagsmys

Det är alldeles lugnt på mottagningen på fredagar. 

Jag älskar att jobba då. 

Just idag smattrar regnet på rutan utanför och jag känner helgen runt hörnet. 

Jag tappade mina nycklar igår. 

Jag får gå.

Men jag behövde inte sova på gatan iaf.

Jag har starka ben och ingen brådska.

På tal om det gick jag och la mig 20.30 igår. 

Allt löser sig. 

Kanske...

Tilltro. 

blond

jag kom på att jag ville bli blond.
jag bryr mig inte om utväxten från helvetet.
jag vill vara blond.
blond norrländska på sommargotland.

känns helt rätt. 

googlade inspiration.
nu är jag blond och glad.
ljust huvud ljust sinne.

sommar

jag jobbar heltid nu.
det gör mig glad. och fredagstrött. 
men så kliver man ut och det doftar syren i vindarna som varmt leker runt ansiktet.

ett sms om rosé i kvällssolen från nyfunna vänner.
det finns ingen anledning att avstå.
ingen vilja heller.
spontant och mjukt.
en fin kväll med nya bekantskaper.
som att den här slutna världen börjar luckras upp.
släppa in. eller kliva ut. 

grillkväll på landet lördagen efter.
eld i öppna spisen och samtal om livet. 

och på söndagen har jag inte vilat.
tvättat. lagat matlådor. städat. tränat.
och just det.
nackenchockat en granne som kom för att åtgärda min nedfallna skafferidörr.

att leva i nuet är en konst.
jag älskar den konsten.

jag trodde aldrig att jag skulle må så bra som jag gör nu.
igen.
jag har kraft. och lust. 
jag behöver inte kämpa för den på samma sätt längre.
inte just nu iaf.
det bara finns där.

allt jag äger här har jag skaffat mig själv.
glad och tacksam över de människor jag möter.
och dem jag har i ryggen.
stolt över den satsning jag gjort.

det går bra

det har jag sagt.
det finns en känsla av hoppfullhet i systemet.
den har inte funnits på länge.
det har nog med sommar på gotland att göra.
nya vänner.
nya upptåg.

en grundtrygghet.
min familj. 
mina tjejer. livskamrater. mina stamceller. mina bröder.
min självkänsla är bättre än mitt självförtroende.
för många i min krets är det tvärt om.
jag omger mig med många som identifierar sig med sina prestationer.
och det är inga dåliga prestationer heller.
på något sätt balanserar vi varandra tänker jag i mitt stilla sinne.
jag tänker att dem är de finaste i världen även om de gör precis ingenting annat än ler. eller inte ler för den delen. rakt upp och ner är ni så värdiga och värdefulla. det räcker.
och de tänker att jag kan göra mycket mer än jag tror.
tillsammans lindar vi bomull runt tvivel.

jag har gjort en plan.
jag har för första gången i mitt liv en plan.
en stor.
är det inte mognad.?
jag har kommit till insikt om så många saker.

sedan har jag ett kortsiktigare mål.
ett mål.
hör ni?
det är jättespännande.
för mig.

jag drivs av min rastlöshet. och nyfikenhet.
att fly till en öde ö har gjort mig gott.
ändå.
det är inte lätt.
men jag vet att jag fixar det.
mitt psyke är väl prövat.
det bor inget gammalt groll här.
inga infekterade sår.
det ligger hav emellan.
jag kan andas.
allt. precis allt är nytt.
vem gör sånt? bara flyttar?

jag får så mycket cred för det jobb jag gör.
och uppskattas för mitt sätt.
att få vara sig själv.
jag vägrar förställa mig.
här kallar dem mig skicklig, klok och glad när vi har feedback.
ni vet hur jag ofta drabbas av att inte tas på allvar för att jag är snabb och glad.
som att man skulle behöva vara gravallvarlig för att vara seriös.

att be om hjälp

idag tog jag mig i kragen.
faktiskt.

jag har haft ett trasigt knä över ett år.
130 kg gubbe i rullstol i uppförsbacke.
i efterhand hade väl en arbetsskadeanmälan varit på sin plats....
alternativt en vägran att köra den livsfarliga stolen som dessutom saknade bromsar. 

det blir inte bättre.
& jag kan bita ihop.
förevigt om det är så. 
jag har en tröskel som är skyhög och ett pannben som är tjockt.
& jag lider ju inte så värst.
intalar jag mig.

men. efter påtryckningar från min älskade omgivning.
& tanken att vara lika rädd om mig själv som jag är om andra.
jag tänkte iaf göra att försök förekomma.
göra något åt mitt problem.
kanske inte i tid men innan det är helt försent.

jag jobbar inom vården.
jag har sett människor vänta förlänge för många gånger.
jag ringde vårdcentralen idag.
(om jag var bättre ekonomiskt rustad skulle jag självklart tagit saken privat. tålamod ni vet.)
jag är inte listad någonstans. har inga vårdkontakter här på ön. än.
men vårdvalet är fritt. mig veterligt.

jag har sökt vård 2 gånger i mitt liv.
jag gör det inte i "onödan".
men det vet ju såklart ingen förutom jag.
en gång sökte jag vård med bruten handled. efter att den varit BRUTEN en vecka.
andra gången efter 40 graders feber i en vecka. MRSA.

hur som helst.
"är inte akut så tar vi inte emot. vi har långa köer"
jasså det säger du?
tack så mycket för hjälpen.

inte för att jag tror att hon ljög.
inte var hon direkt otrevlig heller.
det är nog alldeles sant det hon sa.
men jag blir lite ledsen å mitt knäs vägnar.
för jag ringer nog inte igen.

jag har problem med att bli avvisad. 
i stort och smått. (väldigt smått i detta fall som ni ser)
mina erfarenheter har gjort mig sådan. 
jag ber inte om hjälp. 
klarar mig själv till en grad som ibland är absurd.
men det visste ju inte hon.
& hur medveten jag än är om det. 
har jag svårt att styra det

jag försökte iaf. det kan vi ju kalla framsteg.
good for me.....? 
bit ihop.
GSG. 

Hur livet bara vänder.

när jag känner att det går för bra. 

säg det inte högt då kommer det skita sig.
om något verkar för bra för att vara sant.
så måste det vara det.
eller?

jag är ingen negativ person.
jag väljer aktivt att inte vara en sådan som klagar.
inte så att jag låtsas att mitt liv är fläckfritt.
men jag försöker att inte gotta mig i sådant som är grått.
ibland tömmer vi ut. spyr galla. och så var det bra med det.

det finns alltid möjlighet att klaga.
människor i allmänhet är bra på det.
lika bra som andra är på att annonsera sin "perfekta tillvaro".

jag tror på att lyfta det positiva.
att stärka och peppa.
ge kärlek utan villkor. 
jag tror på karma. 
och vet vilken typ av människa jag vill vara oavsett vilken typ av människa jag möter.
jag ger inte igen med samma mynt om jag möts av pessimism.
kill 'em with kindness är min melodi.

man ska tala om svårigheter.
upp och ut med sådant som gör ont eller gnager.
men det ska finnas ett gott syfte.
och syftet ska vara att komma vidare.
släppa ut och ta in syre. 

men att klaga på grannen. kollegan. bussen som är fem minuter sen. vädret.
sådant du inte kan påverka. vad lägger man sin energi på?

det älskar jag med er mina vänner.
vi är så bra på boosting.
positivitet och genuin omtanke.
glädjas med varandra när det går bra.
stötta när något är svårt. lyfta upp och reda ut.

vi som är av kött och blod.
lapptäcken av erfarenheter, känslor, tankar och kunskaper.
livet är inte alltid fantastiskt och det i sig är väl om något fantastiskt. 

jag kommer från ämnet.
det går så himla bra för mig nu. 
jag vågar knappt andas, vågar knappt säga det högt.
sen struntar jag i det.
för faktiskt.
någon gång ska livet vända och kanske är det så att det kommer i stim.
och det är lika fullt möjligt att allting skiter sig.
vare sig man tillåter sig att bejaka lyckan högt och glatt.
eller inte.
så jag gör det. det tycker jag man ska tillåta sig.
jag vill alltid leva modigt. 
det bor ingen prestige i mig.
faller det så faller det.
jag kan vara rädd. och modig på samma gång.
det hänger ihop det där ser ni.

kärlek!

saknad

när man saknar någon...eller något.... är det en påminnelse om kärlek.
läste det någonstans.
& när jag tänker på det är den en ganska bra måttstock för relationer.
eller?

& jag saknar.
mer och mindre konstant.
vissa inte alls på det sätt jag kanske trott innan.
specifika och ospecifika män tex.
sådana jag omgav mig med och stundtals inbillade.
eller försökte övertala mig om att.
det nog var kärlek.
sån kärlek alltså.
den där typen jag sällan eller aldrig drabbats av.
(jag älskar kärlek som ni vet, ju mer desto bättre....)
nej. vissa saker kan man leva med.
andra utan.
livskamraterna. gänget. familjen.
dem jag tänker på ofta.
saknar så det ilar in i märgen.
....och så dem jag kommer att tänka på ibland och i samma stund förvånas över hur lite jag tänker på dem.
'vi var aldrig kära i varann det bara kändes likadant'

är det inte spännande?