Ikaros

Folk säger ibland till mig att jag borde skaffa mig mål

Som att det skulle vara lättare för mig att hantera tillvaron då 

I all välmening

Goda råd 

Ytterst sällan är dem dyra

Folk sprider dem omkring sig som skräp

Jag älskar att prata om livet 

Jag älskar att inspireras av andra 

Höra hur de tänker

Resonerar 

Fungerar

Nya infallsvinklar föds

Visst behöver man testa sig själv och sina övertygelser 

Omvärdera

Utvecklas

Mål har aldrig varit för mig 

Inte i den meningen 

Jag kan inte fästa min blåögda blick på en punkt och se resten bara i periferin

Jag kan avundas dem som helhjärat går in för en enda sak 

Som vetat vad de vill bli eller åstadkomma sedan de var små 

Och sen bara gått så rakt som möjligt åt det hållet

Jag inbillar mig att det är enkelt - att kunna se vart vägen bär
Eller åtminstone var den slutar 
Mitt liv känns nämligen lite väl ovisst ibland....
Samtidigt som jag kittlas av att det kan bli precis hur som helst

Jag vill och förmår inte låsa mig 

De gånger jag försökt har jag inte hittat några mål meningsfulla nog ändå

Folk tycker ofta att det låter hemskt när jag säger att jag aldrig sett någon mening med livet 

Det har skrämt mig lite att känna så också

På senare år, kanske egentligen bara det senaste har jag insett att leva, känna livet är det enda jag vill göra av tiden på jorden
(precis på det sätt som jag skrev sist)

För att känna mig levande behöver jag vara helt närvarande och fri att följa lusten när infallen kommer. Vart det än leder mig. 
Genvägar. Senvägar. Omvägar.

Jag kommer fram ändå. 
Ibland på ställen jag vill stanna. Andra gånger inte

I den totala friheten 

När folk pratar pengar, karriärmål, rädsla att bli ensam

Om hur mycket de jobbar - som att det vore något att se upp till 

Om hur de söker kärlek

Eller vad som helst

Tänker jag oftast bara - så meningslöst

Det finns så mycket som försakas 

Det spelar ingen roll om man älskar sitt jobb .....

Men det är jag, 

Jag jobbar också för mycket -men är inte nöjd med det
Längtar efter trygghet -men kan inte jaga den 

Jag hittar den
Eller så hittar den mig

Förr eller senare

Har ni tänkt på att man bara jagar sådant som vill komma undan?

Jag vill inte ha något som försöker fly mig 

Jag vill leva i harmoni med min helhet

Jag rekommenderar inte att man ska göra sig av med målsättningar
Hur skulle det se ut om ingen ville någonstans

Jag försöker inte peka med hela handen eller säger att folk borde 

Varken det ena eller det andra

Vi är olika....och tur är det

Jag menar bara att mål inte är för alla 

På väg hem, ner mot marken igen

Läste en annan blogg ang.

Livet. & så är det. 

Tror jag.

Att.

Vissa av oss ägnar livet åt att söka eufori. Vissa som större livsnjutare än andra. Medan somliga jagar helt andra saker. Som pengar, titlar, 

status, tillhörighet eller tvåsamhet. Andra ingenting alls.

Jag tror att ju större lycka vi begåvats med att känna, desto större sorg sköljer över oss när ögonblick passerat. 

Hur många gånger jag blivit fjäderlätt och odödlig. 

För att landa orimligt hårt.

Ju större passion, berusning och lust. Desto mer lidande? 

Jag skulle aldrig byta ut min passionerade själ, mitt barnsliga leende, eller mitt barnsliga hjärta. 

Allt det som gör att jag älskar mitt liv. 

Förmågan att stanna upp i stunden, uppskatta den och känna total kärlek. Jag kan älska så hårt att jag skakar i hela kroppen. 

Den skönhet som jag lever för - människorna, konsten, tonerna i musiken jag älskar, någons fingrar i mitt hår - sådant som kan slå ut som en hel flock med fjärilar i bröstet. Explodera. 

Ibland kan jag se det i vissa andra ansikten. De flesta saknar det helt.

Hur skulle jag någonsin kunna dela mina upplevelser med en sådan person? Små som stora? En hemlagad måltid? En galen spelning  på en mystisk klubb? Sex vackrare än livet självt? Känslan i en favoritfilm?  Adrenalinet efter att ha lyckats med något man trott var omöjligt? En taxiresa genom en främmande stad?

Vi krigar alla mot inre demoner,  mot svårigheter, svek, förlust, död och sorg. Att uppskatta de vackra stunder vi får ta del av. Stora som små. 

Livet är för kort för att inte älska fullt ut. För kort för att begränsa sig. 

Jag tycker inte att det är häftigt med folk som inte låter sig imponeras, ni vet typen. Jag tycket det är sorgligt. 

 

Julafton

Ännu en stad jag bott, men aldrig känt mig hemma i. 

Stockholm. 

Här bor skönhet och flera nyckelpersoner i livet. 

Jag och Jill har slitit med att få ner mig i en acceptabel knäböj. 

Jag och Emma har varit på fotografiska. 

Vackert båda sakerna. 

Båda tjejerna. 

Fatalt olika. 

En insnöad. Inramad.

En frisinnad. Konstnärssjäl.

& jag älskar dem med samma mått. 

Sitter hos min lillebror och äter frukost.

Vi drar till Barca idag. 

En stad jag besökt några gånger och alltid känt mig egendomligt hemma i.

livet

jobbar på och låter vardagen gå.

blir starkare för varje träningspass.
älskar känslan.
bara kliva in och zooma ut.
lyfta tungt och känna hur myrorna i venerna dör.
naturligtvis för att återuppstå en liten stund senare.

övertiden tickar in och jag är uppe i max antal timmar.
jag stämplar därför  ut redan måndag.
cashar in på lite kvalitetstid i Sthlm innan jag och lillebror drar till Barca och ramlar fram längs Las Ramblas.
känner på livet.
det ni.
glidarn behöver halka iväg och finna riktning.

visbynätter

att leva "ekonomiskt" 

fram till Barca.

men livet väntar ju inte.

tjejerna kände dinner and drinks. 

lite soft sådär.

och jag kände - ja! 

middag och drinkar. 

blev helkväll i vinylbaren. 

där är det som att alla glider omkring. 

så den egna halkan göms och glöms. 

inte tänka bara dansa.

galma rockklassiker att skråla till. 

och vi drar ner medelåldern. rejält.

då förstår ni. 

men jag älskar det! 

alla är glada.

alla dansar.

många luftgitarrer går varma.

härligt!

visbynätter. 

som jag älskar dem.

och vi ramlade hem kl 4. 

precis vad jag behövde. 

en spontan och galen kväll. 

gapskratten.

med Visbys härligaste. 

hylla!

nu vill jag hylla dem jag alltid hyllar. 

er. 

mina vänner! 

för att det är viktigt att säga vad man känner. 

jag tycker det. 

livet känns mer om man låter folk veta.

så. vad gjorde jag utan er?

fia och jilly i strålkastarljuset.

när jag famlar i blindo leder ni mig ut ur mörker.

in i gryningsljus.

jag kommer halka runt ett tag. 

det är tydligt. 

en slinker jag hit. 

en slinker jag dit. 

vårt team är det starkaste i världen.

tack vare er kan jag vara modigare än vad som faller sig naturligt. 

big big love!

fortsatt halt på ön

jag älskar mitt jobb
jag vill djupare inom psykiatrin

planeringsdag med bästa teamet idag

kanske något hoppfullt för mitt eget yrkesliv 

och spännande saker på g

vi utvecklar

annars trampar alla röda älgar i mitt huvud ner terrängen

som om de var en flock vilda hästar

man skulle kunna säga att jag driver mig själv till vansinne

det brukar ta form

det är bara att vänta tills älgarna sprungit i mål...

tålamod är min starkaste sida

eller?

lovers and friends. puss på er<3

på glid

got a gypsy soul to blame

and I was born for leaving.

jag är rätt arg på mig själv idag. 

jag som föresrpåkar vänlighet och självomsorg.

arg.

vad är det för zigenarsjäl som lever i mig...? 

dumheter.

smooth sailing

nej jag känner inte att jag lever om det bara är smooth sailing. 

ge mig lite vildsinta vågor och hällande regn så blir det närvarande på ett helt annat sätt. 

vi har hängt i Fårösund. 

jag fick den äran. 

och var tveksam men beslutsam. 

fina människor. 

om än annorlunda än de vildsinta jag omger mig med normalt.

vi har ätit kräftor och druckit sprit. 

åkt ribbåt runt fårö. 

det i sig ett äventyr. 

som blev lite mer äventyrligt.

& vi fick känna lite på livet. 

då njuter jag. 

när båten slår så organen nästan lossnar. 

eller när vi försöker glida upp på sudersand och det går sådär.

jag vill inte veta allt i förväg.
det funkar ju ändå inte så.

när människor inte bara ler. 

utan visar att de har små röda älgar hoppande i sitt huvud. 

öppnar upp.

det är ju sånt som är på riktigt. 

glädje också. självklart.
den vill vi ha mest av. 

när den är sådär ohämmad som hos barn.

det finns ju både och.
glädje och älgar.

det är det som är livet. 

och jag vill känna det. 

på min hud och i mitt hjärta. 

genuint jävla levande. 

i glädje och vemod.

spökena i schack. 

även om jag undrade vad jag gett mig in på tidvis. 

what to to. 

nu är ön bara min igen och jag minns det med mer glädje än med sorg.

toppen!