blod.

min lillebror är här.
vi har roligt.

borrar i väggar som jag sagt är betong fast det inte är det...ooops.
handlar saker. berättar saker. kollar på youtubeklipp och skrattar.

till middag försökte vi laga köttfärssås under krigiska förhållanden.
jag vet inte varför. jag har inget intresse av att laga mat.
men här gäller det att veta mest och bäst.
han har för sig konstiga saker. den lille.
som att man "ska bränna köttfärsen för att den ska smaka gott".
sen ska man "absolut inte använda paprika pulver".
ni hör ju. han är inte klok!

jag har skrattat så jag grinat tre gånger.
varav en gång var när betongborren åkte rakt genom gipset.
och lillebror åkte efter.
den andra var såklart under köttfärssås-kriget.
den tredje var när vi gick på bio och comhem reklamen gick på.
då skämdes han.
men det kanske var det roligaste jag sett.
jag har ingen tv okej. jag vet inte beredd.

mer jobb i morgon.
jaO.

Delar av ens liv

"Vår historia som en fjäril på nål
Vacker att titta på men vingar som inte slår"

döende

jag har aldrig haft så mycket snor i mitt huvud.
vill helst ligga under täcket tills jag mår prima igen.
inte föra att det är outhärdligt fysiskt.
för att jag känner mig ofräschast i världen.
blobb.
är rätt ord tror jag.
förkyld en gång i månaden är väl normalt eller?
tråkigt sånt.

Sunday

Att försöka förklara en känsla. Som att försöka beskriva en doft för någon som aldrig känt den. Och behöva likna den vid en doft. Eller olika blandningar av dofter. Som denne någon sedan tidigare känner till. För att ens komma i närheten.
Och ändå misslyckas.
Förutbestämt och kapitalt.
Av just den anledningen att det är omöjligt.
Sådant som borde få varje människa att kväva alla sådana försök i sin linda.
Innan orden eller ens tanken att försöka börjat gro.
Även det förefaller omöjligt. I den desperata längtan att bli förstådd som finns rotad de flesta av själar.
Som någonsin känt något.
Doftat på något.
Och aldrig lyckats glömma det som gjorde just den känslan eller doften så unik. Och på något sätt. Oavsett vilket. Värdefull.
Varje doft. Eller känsla. Som en droppe färg som ger själen en ny nyans. Och ingen själ är den andre lik där vi vandrat längs olika stigar. Varför det förmodligen är helt omöjligt att bli sådär innerligt förstådd som man önskar.
Kanske finns det tvilling-själar. Soulmates. Sådana som har fått exakt samma nyans på något sätt.
Kanske finns det hopp om att bli förstådd någonstans.
Eller så kanske det är så att man får nöja sig med nästan-nyanser och goda försök. Kom inte till mig och säg att du förstår om du är isblå och jag är flammande röd.
Det är universums lagar vi lever med. Kanske ska vi bara acceptera alla tråkiga faktum.
Som att det är väldigt väldigt svårt att dela sin exakta glädje. Och sorg. Med någon. Vem som helst i världen.
Kanske ska vi inbilla oss att det är omöjligt. Fast vi vet bättre.
För att den känslan är den universum ger oss. När blickar möts vid stjärnor från olika sidor av vår värld.
Det finns någon därute.
Om sådana tankar nu är någon tröst....

Little wiskey girl

Jag var bjuden på min första riktiga fest här på ön igår.
Fantastiskt trevligt.
Jag älskar att gå ut i perioder.
Vimmlet. Ljusen. Dunket.
Lika rusig och lycklig som jag kan känna mig efter 37 backintervaller.
Lika levande kan jag känna mig mitt i okända nätter.
På ett annat sätt.
Rysk roulette.
Jag drivs av nyfikenheten och där går rastlösheten hand i hand.
Förmodligen ett stört beteende.

Svart och vitt.
Två färger, men bara en i taget.
Och balansen dem emellan.

Hon som längtat efter trygghet och rutin hela sitt vuxna liv men aldrig kunnat hantera det.

Här kan jag ju inte bo sa jag häromdagen.
-Redan? sa han ...alltid påväg bort.
Fast jag uppfattar det inte så.
Jag VILL ju hitta hem. (det är dit jag är påväg)
Men aldrig sitta fast.

Idag har jag ont i halsen.
Låg på lur redan igår.

Jag längtar hem. Och när jag säger hem nu, menar jag Norrland.
Där mitt hjärta är.
Som typ de flesta söndagar....
Det går över.

Besök

Det är lite torftigt här på inläggsfronten.
Jobb och vardag blir inga noveller som säljer.
Min bästis har varit här i helgen.
Jag har sjungit lovsånger till henne 1000 gånger.
Men jag kan sjunga några till.
Som vi skrattat.
Förfärats.
Och haft det bra.
I min omöblerade lägenhet.
I min nya stad.
På restauranger och stadens enda öppna nattklubb den här tiden på året.
Vi har vandrat, druckit vin och ätit och surrat om livet.
Typ så som vi alltid gör.
Klackar på och ut i vimlet.
Vi hade tur och svenska flottan hade flutit iland.
Sjömän!
Ni vet att jag älskar dem.
Och jag älskar Fia. Hon är med mig även när hon inte håller med mig.
Står ut när jag behöver slamsa.
Säger ifrån när jag går över gränser.
Vi har roligt. Ger och tar.
Visby visade inte sina bästa sidor men jag hoppas du hade lite kul.
Jag behövde verkligen din närvaro.
Boostad!

karma

är en lurig jävel.
verkar jobba lite som hon vill.
ibland direktverkande
dock sällan när man gör gott. som det känns åtminstone
ibland med eftersmällar
långtlångt efter.
så långt efter att man inte riktigt kopplar vad det handlar om.

jag vet inte vad jag pysslade med i mitt förra liv
om det är det hon påminner mig om hela tiden. små små påminnelser.
jag måste ha haft roligt iaf
kanske är små hintar för att uppmärksamma mig på att det är något jag missar.
evil deeds jag gör omedvetet.

skåpet till mitt badrum passade inte. hepp.
och när jag la ner projetet att skruva möbler för att dra till gymmet
möts jag av punktering. hopp.

well. än så länge har jag ju fungerande ben
å det var väl inte mer med det...
men!

knäppt

jag tror fötterna börjar ta mark
upp och ner
men mer vardagligt
när jag ser slutspelspepp vill jag i och för sig säga upp mig direkt
åka hem och gå på hockey
sen lyser solen och jag har kul på jobbet
och allt känns fantastiskt
life is life

jag jobbar
med ett ganska bra flöde
har i veckan hängt med regions direktören
haft teamkonf på psyk
och handledning
fått min nya kontors-stol levererad (äntligen!!)
och såklart dealat med min beskärda del klienter och anhöriga
mitt flex-konto närmar sig maxgräns med stormsteg
kan ju inte ta ut nått när jag bara jobbar 4 dar.
det blir ju inget kvar fattar dom väl?
jag vill inte vara mer ledig.

för en gångs skull är jag just nu iaf glad att min arb. vecka har bara fyra dagar.
sluuut. på ett bra sätt :)

IKEA har levererat köksbord och stolar
och ett skåp till badrummet jag inte orkat skruva ihop än
det är lite osäkert om det passar så jag har inte vågat.
......okej. jag hade inte gjort det ändå.

trött.

jag känner mig skitful.
dvs tid att besöka frissan. 
i morrn.
rysk roulette alltså.

där har ni det!
puss och kärlek!

when I'm sad. shopping helps.

tur i oturen sa min tighta budget.
visby inte har spec. mycket att erbjuda ett skofreak än föga upphetsande din sko och eurosko. 
tyvärr erbjuder internet helt andra möjligheter.
men det är omkring mina egna skruvade vanor och ovanor jag vill kretsa.

nej. 
jag vill yttra en åsikt. 
en skarp sådan.

det här. 

och allting som liknar det här. 

"sneakrers med kilklack"

don't do it!

såklart finns det nyanser av illa och riktigt illa. 

det är längesedan mitt öga sved så illa av något så kopiöst fult.

det må vara "trendigt". (vad det verkar. jag är i shock!)

men. why god why?

sämst i klassen ser ni här.
medan dem vita från H&M på bilden ovanför är något mindre sämst kanske.
don't do it!

det är ju så man vill kräkas.
inte bara lite i munnen.
utan kaskadkräkas över varenda skohylla hållandes något liknande.

jag är ledsen om ni tycker annorlunda.
kom ihåg att vi gillar olika. det är ok.
but. when in doubt.
don't do it!

morgan alling

är inne i en period med mycket podcaster.

väljer tema efter sinnestämning. 

eller önskad sinnestämning. 

vill jag grotta ner mig. 

eller byta till en annan liksom.

vinter i P1 med morgan alling.

och om ni har hört den vet ni att han är inne på en hel del av de saker som mina tankar kretsat kring den senaste tiden. (det visste inte jag innan. men jag kände det kanske på mig?)

nya teman nya vinklar.

så jäkla bra är han den där morgan. 

reflekterande och insiktsfull.

soul-food. 

mind-food.