Little wiskey girl

Jag var bjuden på min första riktiga fest här på ön igår.
Fantastiskt trevligt.
Jag älskar att gå ut i perioder.
Vimmlet. Ljusen. Dunket.
Lika rusig och lycklig som jag kan känna mig efter 37 backintervaller.
Lika levande kan jag känna mig mitt i okända nätter.
På ett annat sätt.
Rysk roulette.
Jag drivs av nyfikenheten och där går rastlösheten hand i hand.
Förmodligen ett stört beteende.

Svart och vitt.
Två färger, men bara en i taget.
Och balansen dem emellan.

Hon som längtat efter trygghet och rutin hela sitt vuxna liv men aldrig kunnat hantera det.

Här kan jag ju inte bo sa jag häromdagen.
-Redan? sa han ...alltid påväg bort.
Fast jag uppfattar det inte så.
Jag VILL ju hitta hem. (det är dit jag är påväg)
Men aldrig sitta fast.

Idag har jag ont i halsen.
Låg på lur redan igår.

Jag längtar hem. Och när jag säger hem nu, menar jag Norrland.
Där mitt hjärta är.
Som typ de flesta söndagar....
Det går över.