Så kom December

Det märks inte på ön.
Solen skiner och det blåser kallt, förvisso.

Jag längtar efter familjen, trots att jag aldrig varit något fan av julen.
Det är ändå något med den här tiden på året.
Dubbelt.
Jag älskar att vända hem och möta andra hemvändare.
Ljusen. & lussekatterna (haha!)

Det är 18 dagar kvar till jag åker norrut.
Först till Umeå och Fia några dagar.
Jag har svårt med avståndet mellan oss, allt är bättre när vi är nära varandra.
Men det vet ni sen förut. Min blodsbandsfamilj och min andra - min helhet.
Sedan vidare mot Skellefteå.

Idag är jag bjuden på adventsfika ute på landet.
Ibland skulle man haft en bil. Buss duger.
Lugna helger nu farm till jul. Det är en sådan period.


Ha en alldeles under söndag.
Puss.

typiskt

jag fattar aldrig män.
de nya de gamla och de jättegamla.
och saknaden.
väldigt sällan har jag relationer.
oavsett djup.
som går att glömma.
skatter.
borde inte kännas sorgligt.
men vissa saker är det.
exmän och brännskador.
hopp som tänds och släkts för sällan.
känslomässigt invalid.
blind.
för så står man där och fattar ingenting.
igen.
med någon uppenbart fantastisk.
fast orden som man möts av som skulle kunna väga guld.
dem väger bara bly på ett samvete.
snälla säg det inte. förstör inte. schyyy lampan sover.
att vara så vilsen i andra skogar att man vilseleder.
utan baktanke.
en självkänsla som är intakt men ändå saknar förståelse för varför det alltid blir så.

Island life.

Där själen kan få ro.
Jag behöver ramarna.
Den lilla ytan.
Som ibland är för liten förstås.
Det är lättare att åka bort en sväng när man behöver.
Än att vara borta och behöva åka bort....

Livskamraterna har varit här.
Familjärt.
Jag grinade en skvätt när dem åkte i stormen.
Men så är det.
Det är kärlek bara.

En del visbynätter.
Endel fördjupade tankar.
En saknad sjöman.
Mycket jobb.
Mycket träning.
Mycket mys.

& höst.
Jag mår på riktigt bra här.
Ö-livet.
Det är bra för mig.

Lugnet

Efter semester

Och semester igen 

Och bombade städer

Föreläsningar 

Och jakten på dietisten!

Tur man är snabb när det krisar 

Andra veckan där jag haft hyfsad markkontakt 

Ljuvligt 

Jag älskar rutiner

Jag älskar att bryta dem

Bara en vecka till norrländskorna hälsar på.

Längtar som en dåre!

Ikväll ska vi hämta sushi och spela basket

Min favorit sport

Näst efter hockey såklart 

Heja AIK!!

Helg.

Ännu en fin helg på ön. 

Bara en massa mys i stearinljus-sken.

Och solsken. 

Hängt runt i världens vackraste stad med världens bästa tjejkompis. 

Stressa. 

 Pausa. 

Underbart! 

Jag älskar hösten. 

Jag älskar min ö. 

Dess litenhet är del av storheten. 

Det goda med det onda.

Saknaden är inte underbar. 

Men den är vacker. 

Hoppas ni haft det lika fint.

Heltidsjobb till veckan. 

2 veckor tills norrländskorna kommer. 

Hjärtat ler!

Islandpop

Hemma.

Jag testar att kalla det så nu.

Jag vill inte lämna ön.

Jag vill vara här.

Läka. Jag är lite trasig.

I hjärtat och i hjärnan.

Jag tror som ni vet inte på planer.

Finner dem begränsande.

Dags att bromsa.

Ska jag hinna från mörkret.

Behöver jag spara in energi.

Ta tag i att begränsa mig igen.

Jag är glad också.

Visst är det konstigt? 

Utbildning STHLM

Föreläsningar. 

Speed-dating. 

Mat. 

Kollegialt utbyte. 

Givande dag. 

Men så känns det märkligt att vara här. 

Utan att ge sig till känna. 

Hjärnan vandrar iväg liksom.

Nu kan jag inte sova fast jag känner mig mer död än levande. 

Idag kallade jag förövrigt Gotland "hem" för första gången. 

"Jag kommer HEM i morgon" 

Jag vet inte om jag menade det eller om det bara blev så..... 

"Ön" kallar jag henne annars. 

Fin helg.

Jag har en övän. Tess. 

Hon är nästan 10 år yngre än mig.
Det märks inte. 

Vi möts på mitten någonstans. 

Hon är en sådan som blev självklar väldigt fort efter vårt första möte. 

Det bara är. Enkelt. Galet. Och så väldigt väldigt roligt.

Vi är förmodligen rätt farliga för varandra i vissa lägen. 

Men det är det bästa av allt. 

Att kunna byta en blick och se hur samma tanke blixtrar till i ett annat huvud. 

Grymma grymma tjej. 

Sushi, Cava och Munken. 

Dansa. Pausa. 

Jag har sänkt mitt skepp. 

Förberett mig mentalt på att vinka adjö till världens finaste kapten.

Både lättad och sorgsen. 

Jobbar på att mäkla fred med det. 

I morgon åker jag till Sthlm på utbildning. 

Ska bli så himla roligt!

Kram på er kamrater

Jag saknar er!!

Basket

Nu när något viktigt och vackert klivit ut genom dörren.
Om det nu är vad som hänt. 
Kanske stängde jag dörren i ansiktet på det där.
Jag är inte riktigt klar över det hela.
& det var en del i det som gjorde att jag inte stod ut.

Så lätt så lätt att falla tillbaka i gamla mönster när man känner banden lösas upp och lossna.
Den tomhet som uppstår där de finmalda diamanterna sipprar ut behöver fyllas.

Med allt det där jag alltid fyllde det med förut.
Jag har så himla roligt då.
Det har ett helt annat värde, än andra värden.
Men klart mer värt än ingenting.

För att distrahera mig har jag återupptagit min gamla basketkarriär.
Så länge man har bollkontakt och fokus på matchen kan inga tankar vandra.
Och det är bara på lek.
Ljuvliga ljuvliga lek.

& jag känner mig nästan som mig själv.
Om vi bortser från att det blonda håret numer bara lyser med sin frånvaro.

Kanske måste jag göra någon form av ritualistisk åtgärd.
Men just nu kontemplerar jag bara.

Mörkt

Jag pratade med Fia igår.

Gud vad jag älskar henne.

Hon är en av alla de som inte själv förstår hur gränslöst mycket glitter hon besitter.

& sprider över världen.

sådant som oftast gör en vacker människa ännu vackrare.

även om det kan tyckas synd.

Det verkar mörkna. sa hon.

Ja. sa jag.

Ni ser det också.

Det gör ingenting.

Mörkret är en sån där gammal vän jag aldrig bjuder in.

Det är en lögn. 

Ibland bjuder jag faktiskt in honom.

I lagom dos är han inte så tokig.

När man inte ser måste man känna sig fram.

Förstår ni?

Idag har jag färgat håret mörkt.

Jag blev sådär trött på mig själv.

Min själ är blond.

Jag döljer den.

Låter den vila en stund.