visbynätter

att leva "ekonomiskt" 

fram till Barca.

men livet väntar ju inte.

tjejerna kände dinner and drinks. 

lite soft sådär.

och jag kände - ja! 

middag och drinkar. 

blev helkväll i vinylbaren. 

där är det som att alla glider omkring. 

så den egna halkan göms och glöms. 

inte tänka bara dansa.

galma rockklassiker att skråla till. 

och vi drar ner medelåldern. rejält.

då förstår ni. 

men jag älskar det! 

alla är glada.

alla dansar.

många luftgitarrer går varma.

härligt!

visbynätter. 

som jag älskar dem.

och vi ramlade hem kl 4. 

precis vad jag behövde. 

en spontan och galen kväll. 

gapskratten.

med Visbys härligaste. 

hylla!

nu vill jag hylla dem jag alltid hyllar. 

er. 

mina vänner! 

för att det är viktigt att säga vad man känner. 

jag tycker det. 

livet känns mer om man låter folk veta.

så. vad gjorde jag utan er?

fia och jilly i strålkastarljuset.

när jag famlar i blindo leder ni mig ut ur mörker.

in i gryningsljus.

jag kommer halka runt ett tag. 

det är tydligt. 

en slinker jag hit. 

en slinker jag dit. 

vårt team är det starkaste i världen.

tack vare er kan jag vara modigare än vad som faller sig naturligt. 

big big love!

fortsatt halt på ön

jag älskar mitt jobb
jag vill djupare inom psykiatrin

planeringsdag med bästa teamet idag

kanske något hoppfullt för mitt eget yrkesliv 

och spännande saker på g

vi utvecklar

annars trampar alla röda älgar i mitt huvud ner terrängen

som om de var en flock vilda hästar

man skulle kunna säga att jag driver mig själv till vansinne

det brukar ta form

det är bara att vänta tills älgarna sprungit i mål...

tålamod är min starkaste sida

eller?

lovers and friends. puss på er<3

på glid

got a gypsy soul to blame

and I was born for leaving.

jag är rätt arg på mig själv idag. 

jag som föresrpåkar vänlighet och självomsorg.

arg.

vad är det för zigenarsjäl som lever i mig...? 

dumheter.

smooth sailing

nej jag känner inte att jag lever om det bara är smooth sailing. 

ge mig lite vildsinta vågor och hällande regn så blir det närvarande på ett helt annat sätt. 

vi har hängt i Fårösund. 

jag fick den äran. 

och var tveksam men beslutsam. 

fina människor. 

om än annorlunda än de vildsinta jag omger mig med normalt.

vi har ätit kräftor och druckit sprit. 

åkt ribbåt runt fårö. 

det i sig ett äventyr. 

som blev lite mer äventyrligt.

& vi fick känna lite på livet. 

då njuter jag. 

när båten slår så organen nästan lossnar. 

eller när vi försöker glida upp på sudersand och det går sådär.

jag vill inte veta allt i förväg.
det funkar ju ändå inte så.

när människor inte bara ler. 

utan visar att de har små röda älgar hoppande i sitt huvud. 

öppnar upp.

det är ju sånt som är på riktigt. 

glädje också. självklart.
den vill vi ha mest av. 

när den är sådär ohämmad som hos barn.

det finns ju både och.
glädje och älgar.

det är det som är livet. 

och jag vill känna det. 

på min hud och i mitt hjärta. 

genuint jävla levande. 

i glädje och vemod.

spökena i schack. 

även om jag undrade vad jag gett mig in på tidvis. 

what to to. 

nu är ön bara min igen och jag minns det med mer glädje än med sorg.

toppen!

Wildfire

Över förväntan.

Känslan - stark och lätt. 

Första tre under 5min tempo.

Sen - sjukhusbacken och branden i benen. 

Följer känslan.  

Nöjd med den, och ett personligt årsbästa på distansen.
Inte fejknöjd. 
Eller nöjd med förbehåll. 
Inte heller mallig eller stolt.
Nöjd.

Jag gav vad jag hade.

26.19 officiellt. Vilket ger 5.09/K.

Kul.

Kicken.

Stämningen. 

Picknicken. 

Underhållningen.

Färdigkutat för vildvittran.

Knäet och psyket håller inte. 

Åtminstone inte det förstnämnda.

Hepp!

Jag bakar walnötsbröd.

Kl. 05.00. 

Fullt normalt. 

Jag är sömnlös och oroad. 

Driver tid i väntan på samtal från hemlandet.
Hoppas bli lugnad.

Det finns potential för en härlig helg på ön.
Kärlek!

         

'

       

Blodomloppet

Från motvillig till taggad. 

Samma känsla som jag hade när vi ställde upp inför avspark.

Kittlande.

Härlig.

Jag vet att jag inte kommer prestera. 

Så. 

Nu blir det bara intressant att se vad jag kan åstadkomma.

Blodomloppet 2013 Visby. 

Snart gör vi det!

Jag är värd allt

Eller är jag det? 

Det är klart jag är. 

Hur flyktig en lycka än må vara. 

Jag håller den med öppen hand. 

Aldrig förmörka. Aldrig förringa. 

Just idag är jag stark. 

Whatever will be. Will be.

Blixtvisit blev något annat. 

Roligt. Mysigt. Fantastiskt.

Det kanske är för bra för att vara sant. 

Och de här spökena jag lever med. 

Kämpar med. Eller mot. 

Medan mitt barnsliga leende okontrollerbart sprider sig. 

Jag brukar säga; det är värt det. 

Att kämpa alltså. Med mig själv.

Fia säger; DU är värd det. 

Det är en viktig poäng hon gör. 

Varför tänkte jag inte på det? 

Ge sig själv vad man behöver och ta vad man kan få. 

All lycka är bra lycka. 

Liten eller stor. 

Vi är alla värda den.

Gamechanger. 

Mitt barnsliga hjärta och mitt barnsliga leende. All about you!

För NU.

I morgon - who knows?

Det borde vara gott nytt år

NU. 

Det känns aldrig som förändringens tid mer än när det slår om till höst. 

Plötsligt vill jag förändra allt. 

Men inte på det där panikartade sättet som när jag är uttråkad eller understimulerad...

Från det simpla i att byta hårfärg till mer livsavgörande saker. 

Vilka saker som nu egentligen är livsavgörande....

Men.

Prova nytt. Allt. Alla kategorier.

Byta ut. Allt. Alla kategorier.

Jag hejdar mig förstås. 

Det är en härlig känsla. 

Egentligen den gamla vanliga. 

Alltid på väg hem. 

Alltid på väg bort. 

Med en hoppfull och mer harmonisk ton.

Jag ska ingenstans. 

Inte än. 

Kanske byter jag hårfärg. 

Skaffar 70tals lugg. 

Det andra får vänta. 

Ön är min plats. 

Jag älskar den. 

Känner ni det också? 

Höstens hoppfullhet och mystik.

Löparn?

Yesgirl borde lära sig säga nej! 

Ren konditionsträning är ett lågprioriterat område i mitt liv.

Sen jag fick ont i knäet är det inte lika roligt. Och gymmet har alltid varit roligare om man behöver välja. 

Vilket man ibland behöver. 

Sponsrat lag till blodomloppet. 

En man kort. 

Klart Anna tackar ja när hon blir tillfrågad. 

Varför gör jag så? 

Jag vill inte springa.

Jag snackar förstånd med mig själv när det gäller realistiska krav.
Förväntningar.

Och de andra "uppmuntrar" med 

-"Man får ju gå".. 

Men det svart/vita är djupt rotat ännu när det gäller vissa saker.
Ska det va. Så ska de va.
Jag skulle aldrig gå....jag vill vinna! (på tal om realistiskt)

ställa upp, kul grej, bla bla bla 

Blodomloppet liksom. Vem bryr sig? egentligen.

Tiden till start är hur som helst för kort för att göra några stora åtgärder på befintlig löpform.
Jag vet ju att jag kommer runt. 5K fixar man på vilja om det skulle vara så.
Det är bara att köra.

Jag är ingen tävlingsmänniska.

Förstår inte riktigt vad som väcktes i mig här....

Jag var iaf ut på tur i morse. 

För att känna på löpsteget.

Gick sådär....

Men. 

Acceptera. 

Mental träning - mental utveckling. 

Solsken och endorfiner tackar jag för.
Härlig morgon!