nog

nu vill jag inte vara förkyld mer.
jag känner mig grå.
ful.
slapp.
gammal.
obekväm.
uttråkad.
trött.

roar mig med att läsa kommentarsfältet på jonas coltings blogg.
inlägget angående att dietister borde skämmas. 
(flödar omkring på fb om ni inte sett det)

spännande med människor som kastar sten i glashus.
han kanske bara gillar tinder-regn?

vem som är minst "ödmjuk" och mest etsad i sin övertygelse om att ha "en enda sanning", colting eller dem här illvilliga dietisterna kan man fundera på.....

det finns mycket intressant där bland dem 300 kommentarerna. 
beteenden. 
kryddade eller okryddade egna utsagor. (vem vet?)
teorier. påhopp. klappar på ryggar..

och så anhängarna. fansen. 
vilka är dessa människor? 
har de själv läst några studier någonsin? 
granskat dem kritiskt? 
träffat en dietist? 
eller tycker dem bara att jonas är cool och köper allt han säger? 
är det kanske så befriande att definiera sig med en grupp att man hämningslöst sluter upp och  kastar dynga på en hel yrkeskår?
eller har alla faktiskt negativ erfarenhet? 
jag blir så nyfiken.

finns mycket att säga.
men jag är som sagt trött och förkyld.

men har jag inte skrivit om det förr?
att fler än en väg leder till rom? 
att jorden inte är platt. 
imorgon kanske den är fyrkantig?
& att råd som inte efterlevs självklart är helt effektlösa oavsett vilka råd det är? 

individualiserat, förändringsfokuserat, resultatinriktiat, evidensbaserat, och person-centrerat. 
det är så vi jobbar. i slutändan är det alltid upp till individen. 
sen kan man bemöta allt med "det tror jag inte på". det tycker jag är roligt. 
eftersom att alla har rätt att tro precis vad dom vill. 
när några dietister där bland kommentarerna försöker redogöra för det faktiska läget. 

visst får jag en bild av hur den här mannen tror att vi jobbar. 
det är dock lite oklart vilka (massor?) felbehandlade människor han pratar om. 
vilka dietister han sett arbeta. 
vilka kurser på dagens dietistutbildningar han tittat på.
eller så. 
det är däremot tveklöst så att han har missförstått något.

dessutom verkar han mest arg. 
för ilskans egna värdes skull.
känslan är att det där inlägget handlar om helt andra saker än det utger sig för att göra. 
skickligt säljande. det blir lite synd om dem som köper sådana grisar i säckar. 
. 
det finns inom alla yrkeskategorier fel personer på fel plats.
men att dra alla över en kam. 
debatt är väldigt roligt. 
i ordets rätta bemärkelse. 
tråkig attityd är tråkigt. 

detta är dagens tidning. 

hur många har i själva verket träffat en dietist? 

vem ger kostråd i vård och omsorg och vilken kompetens har dem?

vågorna gungar mig

eller roar mig.
eftersvallet av den så kallade debatten om 'träningshets' och 'facebook-statusar'.
& egentligen vill jag väl inte dra i den tråden.
men har såklart svårt att låta bli.

jag kan undra över vem som känner sig hetsad? och varför?
men jag kan också undra över varför man postar exakt all sin träning på facebook?
gärna tillputsad och klämkäck.
för vems skull tränar man?

för jag kan se vad hon menar. hon den där kvinnan som drog igång alltihop.
även om jag inte alls blir upprörd på det sättet.
eller känner mig hetsad för den delen.
mer som att den typen av statusar känns sorgliga på något vis.....
& att det skulle vara ohälsosamt att träna är ju ett skämt i sammanhanget.

i en perfekt värld vore det inte anmärkningsvärt att människor tränar flera gånger i veckan.
i den perfekta världen skulle problemet med sk. 'skryt-statusar' inte finnas
den lilla grupp som postar otaliga träningspass på fröken-duktig-vis skulle förmodligen inte se tjusningen i det.
eller också skulle alla börja posta och lika fort skulle alla tröttna.

det är rekommenderat att vi rör på oss. minst 30 min/dag utöver vardagsmotion.
stillasittande och ohälsa kopplat till övervikt är ett problem.

om arbetsgivare vill uppmuntra/underlätta att vi möter detta.
är det väl fullt förståeligt? pigg och frisk personal ger god arbetsmiljö.
i tidsbristens och 'livspusslens' sverige borde man väl ha vett att vara tacksam?
för visst förstår vi att det inte är ett självklart nöje för alla.
ta de chanser du får. när någon pushar på om det är svårt att göra det själv.

sociala medier är väl lika fantastiska som farliga.
vi håller kontakt med varandra land och rike runt.
kan dela med oss av vardag glädje och sorg.
i all hast. stå varandra nära på avstånd.
jag tycker det är fint.

'inspireras' vs. 'hetsas' är väl frågan.
en skara på 25 personer ser sällan med samma ögon på en och samma situation.
vilken infallsvinkel väljer man? kan man testa en annan än den spontana?

& om man nu väljer att inte träna.
(av förhoppningsvis någon bättre anledning än att det skulle vara ohälsosamt....)
kan man inte bara vara nöjd med sitt val?

det är med vi vs. dem.
bättre vs. sämre. 
wtf?

träna lite. mycket. eller mittemellan.
gör det för att du älskar det.
eller för att du vet att det är bra för dig.
to each is own! 
peppa. inspirera. uppmuntra.sprid glädje!
men. se aldrig ner på någon som väljer annorlunda.

så länge man själv är nöjd. 
och om man inte är det jobbar på förändring.
who cares vad alla andra gör?

status-rader går att blockera.
synsätt går att välja.
förändringar kan börja idag.