Tanken på

Snö. Vinter. Vitt. 

Som att vara törstig och inte få dricka.

Öppet hav

Två hjärtan i otakt

När hans blickar bad mig drunkna 

Och jag ville segla bort 

En gästhamn som stänger för vintern

Och November blåser upp till storm

När vinden mojnar är jag förlist

Vila

Det börjar bli kallt. 

Jag älskar det. 

Nästa vecka börjar jag jobba igen.

Ser fram emot det.

Trots att jag inte, konstigt nog, haft några problem med att vara ledig. 

Tolkar det som om detta verkligen var vad jag behövde. 

Någonstans visste vi ju det.

Men sen funkar inte alltid det där med att vila för mig ändå tyvärr.

Oktober

Vädret. Kyligt och glasklart. Glädje.

Samboliv

Det börjar bli lite ordning på torpet. 

Väggarna är målade. Det mesta uppackat.

Det verkar som vi överlevt.

Mina känslor inför det här med samboliv pendlar. 

Det har ingenting med mannen jag lever med att göra.

Eller.

Det är väl tack vare honom.

Det kan vara väldigt fint att dela livet. Förstås.

Det är det där med att ge upp den överdrivna självständigheten.....

Lägga ur handbromsen. Ta ner murarna. Dom som inte släpper in. Eller ut.

Ni vet. Vad dom krävs för att få ut 100%.

Det kan nog komma med tid. Så känns det nu.

Balansen. 

Han har visat ett tålamod och hjärta jag aldrig sett. 

Trots att jag vet att han inte förstår. 

Hösten är vacker.

Jag är fortfarande ledig. 

Det är bra. 

Jag känner att jag blir mer och mer redo för varje dag. 

Ö-liv

Det är förmodligen inte lätt att leva med en vildvittra. 

Ibland har jag svårt att leva med mig själv. 

Två hem håller på att bli ett. 

En process. 

Vi kan kalla det kaos.

Alla mina känslor.

Målarfärg. 

Och saker överallt.

Jag är ledig några veckor till innan jag börjar jobba.

Känns skönt att ha den tiden att bli redo.

Inga tvivel om att det var rätt att lämna Sthlm kvarstår.

Slut

Dagen jag slutade på det där jobbet jag en gång drömde om

Fin feedback

Vacker avskedsgåva 

Skönt att vara klar

Jag undrar vad jag lärt mig

Jag vet att det kommer visa sig

Det finaste hittills är bekräftelsen

På att jag är ett proffs

Tyvärr känner jag mig lite sjuk

Borde packa men fryser bara

Allt känns bättre nu

Några dagars kamp i lägenheten

Sedan tid att ladda om

One week out

En vecka till flytt.

Igen.

D har varit här.

Krig i mig.

Kris i honom.

Men som alltid.

Jag är stormen. 

Han är lugnet.

Det är fortfarande superjobbigt.

Men jag vet att det är en del av processen.

När jag flyttade från ön gick det relativt smärtfritt.

Jag längtade till något jag var övertygad om var bättre.

Nu är jag inte övertygad på samma sätt.

Den här upplevelsen.

Det här året har gjort mig ödmjuk på det viset.

Det är inte en ödmjukhet jag vill ha.

Jag vill vara optimist.

Packar på och härdar ut alltså.

Här kommer alla känslorna

Ni märker att det är oftare jag skriver i moll än i dur

Det finns enkla förklaringar till det 

Plötsligt var det bara två veckor kvar

Det gick ju fortare än det var tänkt

Alltihop gick fortare än tänkt

Det blev inte som det var tänkt alls egentligen 

Men om vi utgår från den senaste tanken

Jag känner mig ledsen

Ni vet sådär tung i bröstet

Ensam

Jag tänker att det kanske är för att jag slappnar av lite nu

Jag behöver inte le med käkarna hårt sammanbitna längre

Jag står också inför något jag undvikit under hela den tid ni känt mig

Att välja någon annan än mig själv

Och någon annan än den enda person jag någonsin valt förutom mig själv

Som att jag måste sörja en gång till

Det låter sjukt

Galet förstås

Det är som att jag ger upp drömmen om Norrland 

Det är så långt från självklart för mig

(Jag skriver om det jämt så jag vet att ni vet)

Mer än någonsin förut känns det

Som att det är definitivt

Jag vet förstås att det inte behöver vara på det viset

Men det känns som att jag sörjer

Har sorg

Över något älskat som dött

Igen 

Dubbeldöden

Jag förstår inte riktigt

Så jag söker i det där 

Men så kanske man bara ska vara ledsen en stund

Det blir bra sen

Det måste det väl

Alldeles nyss kändes det som en självklarhet 

Borde verkligen börja styra kring att packa ihop det här hemmet

Det känns sorgligt det också

Puh.

Augusti

Det bli höst snart

Hoppas jag 

Jag brukar älska september 

Jag tror jag kommer älska oktober mer i år

Mina föräldrar är här

Min äldre bror fyller år i helgen

Min chef på ön har bett mig komma tillbaka tidigare

Jag har sagt ja

Men jag måste vara lite ledig först

Det hinner jag 

Tack och lov