Igen.
D har varit här.
Krig i mig.
Kris i honom.
Men som alltid.
Jag är stormen.
Han är lugnet.
Det är fortfarande superjobbigt.
Men jag vet att det är en del av processen.
När jag flyttade från ön gick det relativt smärtfritt.
Jag längtade till något jag var övertygad om var bättre.
Nu är jag inte övertygad på samma sätt.
Den här upplevelsen.
Det här året har gjort mig ödmjuk på det viset.
Det är inte en ödmjukhet jag vill ha.
Jag vill vara optimist.
Packar på och härdar ut alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar