här men inte framme

jag kom fram igår. 

det gjorde också mina saker. tillslut. 

det var ingen snö alls. och det regnade. 

jag satt på min breda fönsterbräda och grinade. 

det kändes precis som att själen sprack. 

allt rann ut. 

i min ekande tomma lägenhet. 

ångest är en del av processen. 

jag ser det så. 

om det inte gjorde ont. 

hade det inte varit värt nått. 

och ni är det värdefullaste jag har.

jag kommer nog aldrig sluta sakna er. 

men. allting kommer att bli fint.
det är min övertygelse.

en vacker dag kanske vi tom kan få allt.

jobb vi kan leva med. på platser nära varandra.
kärlek och själslig frid. 

jag tog mig såklart samman. 

ringde och letade reda på mina grejer. 

gick ut och kikade på min nya stad och handlade lite. 

så kändes det bättre. 

lägenheten är gammal. den har sett bättre dagar. 

det blir nog mysigt när jag kommer i ordning.
om jag kommer i ordning dvs.

kaoset när jag packar upp. 

de säger att alla vägar leder till rom....
låt oss hoppas.

trött tjej. 

eventuellt ger jag upp för dagen.