Vila

Det börjar bli kallt. 

Jag älskar det. 

Nästa vecka börjar jag jobba igen.

Ser fram emot det.

Trots att jag inte, konstigt nog, haft några problem med att vara ledig. 

Tolkar det som om detta verkligen var vad jag behövde. 

Någonstans visste vi ju det.

Men sen funkar inte alltid det där med att vila för mig ändå tyvärr.

Oktober

Vädret. Kyligt och glasklart. Glädje.

Samboliv

Det börjar bli lite ordning på torpet. 

Väggarna är målade. Det mesta uppackat.

Det verkar som vi överlevt.

Mina känslor inför det här med samboliv pendlar. 

Det har ingenting med mannen jag lever med att göra.

Eller.

Det är väl tack vare honom.

Det kan vara väldigt fint att dela livet. Förstås.

Det är det där med att ge upp den överdrivna självständigheten.....

Lägga ur handbromsen. Ta ner murarna. Dom som inte släpper in. Eller ut.

Ni vet. Vad dom krävs för att få ut 100%.

Det kan nog komma med tid. Så känns det nu.

Balansen. 

Han har visat ett tålamod och hjärta jag aldrig sett. 

Trots att jag vet att han inte förstår. 

Hösten är vacker.

Jag är fortfarande ledig. 

Det är bra. 

Jag känner att jag blir mer och mer redo för varje dag. 

Ö-liv

Det är förmodligen inte lätt att leva med en vildvittra. 

Ibland har jag svårt att leva med mig själv. 

Två hem håller på att bli ett. 

En process. 

Vi kan kalla det kaos.

Alla mina känslor.

Målarfärg. 

Och saker överallt.

Jag är ledig några veckor till innan jag börjar jobba.

Känns skönt att ha den tiden att bli redo.

Inga tvivel om att det var rätt att lämna Sthlm kvarstår.