Ni märker att det är oftare jag skriver i moll än i dur
Det finns enkla förklaringar till det
Plötsligt var det bara två veckor kvar
Det gick ju fortare än det var tänkt
Alltihop gick fortare än tänkt
Det blev inte som det var tänkt alls egentligen
Men om vi utgår från den senaste tanken
Jag känner mig ledsen
Ni vet sådär tung i bröstet
Ensam
Jag tänker att det kanske är för att jag slappnar av lite nu
Jag behöver inte le med käkarna hårt sammanbitna längre
Jag står också inför något jag undvikit under hela den tid ni känt mig
Att välja någon annan än mig själv
Och någon annan än den enda person jag någonsin valt förutom mig själv
Som att jag måste sörja en gång till
Det låter sjukt
Galet förstås
Det är som att jag ger upp drömmen om Norrland
Det är så långt från självklart för mig
(Jag skriver om det jämt så jag vet att ni vet)
Mer än någonsin förut känns det
Som att det är definitivt
Jag vet förstås att det inte behöver vara på det viset
Men det känns som att jag sörjer
Har sorg
Över något älskat som dött
Igen
Dubbeldöden
Jag förstår inte riktigt
Så jag söker i det där
Men så kanske man bara ska vara ledsen en stund
Det blir bra sen
Det måste det väl
Alldeles nyss kändes det som en självklarhet
Borde verkligen börja styra kring att packa ihop det här hemmet
Det känns sorgligt det också
Puh.
