jag tror att jag alltid saknat andra människor mer än vad de saknat mig.
kom på det nu.
folk har så mycket.
jag är på något sätt ensam.
det är svårt att förklara eftersom jag omges av hundra.
jag lider nu.
har gjort ett tag.
ska jag stanna här eller ska jag tillbaka till ön.
och anledningen till att jag känner mig ensam är den beslutsångest som ingen tycks förstå.
jag orkar inte flacka runt mer. jag vill stanna.
för första gången i mitt liv vill jag verkligen stå still.
och så får jag inte det.
det är tydligt att jag inte är redo.
för magkänslan säger ingenting.
det blir bra vilket som. förr eller senare. jag vet.
det vet jag alltid.
men jag vet inte hur jag orkar just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar