Ni vet.
Osammanhängande sidor.
Ingen röd tråd.
Och det är väl så jag är.
Mitt liv.
Den röda tråden är sökandet.
Som inte är systematiskt eller successivt.
Min filosofiska person.
Kanske ändå skulle ta tag i den där boken.
Om än orden är mina och tråden inte finns så kanske det kan bli en historia värd att berätta ändå.
Om så bara för mig själv.
Det är väl sällan någon som på riktigt tar till sig en historia som någon annans utan att göra den till sin egen.
Man står sig själv närmast sägs det.
Och skriva.
Jag tror på det nu.
På tal om att stå sig själv närmast. Och vara någon annan nära så var det en man som sa något stort till mig häromdagen. Jag förmår ännu inte ta det till mig. Det ligger här brevid som en osynlig pilatesboll.
Kanske är det en av de saker som är större för mig än för andra. Jag vet inte.
Det är märkligt det där.
Vilka tyngder olika saker har i våra små liv......
För honom var det något han sa bara. Till en annan.
Väldigt väldigt spännande det där...
Puss
