Det finns dem

som vetat sedan dem var fem år exakt vad dem vill göra med och i sitt liv.
jag har aldrig varit en sådan.
jag visste inte när jag var 5. 15. eller 25. eller. 
jag har velat olika. min röda tråd är lite som konfetti.
jag vet vad jag vill göra just nu. ( ibland inte ens det faktiskt. )
& möjligen en liten bit framåt.
så har det varit så länge jag kan minnas.

risken att bli "besviken". eller "misslyckas" är inte så stor.
åtminstone aldrig på hela livet taget.
jag har förstått att de där målmedvetna femåringarna ofta ser det så.
som att inget annat än orginalplan duger.
som att hela livet är upp till dem.

det blir inte alltid som jag tänkt mig.
alltid blir det något.
och det kan vara nog så fint.
att sådant man inte ens kunna tänka sig kan hända.
jag älskar att bli överraskad på det viset.

jag kan såklart tala om de stora övergripande sakerna.
specifikationerna i mitt liv förefaller dock kroniskt otydliga.

jag får göra det jag vill nu.
och sedan en tid tillbaka velat.
som att en tanke planterad i universum vuxit upp till en blomma ödet skördat.
jag har gjort mitt. men det krävs nog mer än så.
det ska vara meningen också. 

om jag klippte lugg skulle mitt hår förmodligen se ut så här. skulle jag ha det håret vill jag ha det fejset också.