torsdag 15 november 2012

wherever I lay my hat

is my home.
nej. det känns inte så.
självklart känns det som att mitt hem är här.
här där jag vet att det kommer snö till vintern.
där vi går på hockey på lördagarna.
där alla känner alla.
där mina livskamrater finns.
där allt just nu är nästan perfekt. 
å andra sidan känns det oftast bäst precis när något ska ta slut.
varför det är så kan jag inte svara på. men håller ni inte med?
lika stor som ångesten över att lämna livskamraterna så långt ifrån mig.
lika stor är längtan.
det är alltså väldigt kluvet nu.
(som jag skrev sist. de känslorna består.)
på ett bra sätt. egentligen.
därmed inte sagt att jag tvivlar.
det råder inga tvivel.

håller på att rodda med boende. jätteroligt!


kram på er.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar