typiskt

jag fattar aldrig män.
de nya de gamla och de jättegamla.
och saknaden.
väldigt sällan har jag relationer.
oavsett djup.
som går att glömma.
skatter.
borde inte kännas sorgligt.
men vissa saker är det.
exmän och brännskador.
hopp som tänds och släkts för sällan.
känslomässigt invalid.
blind.
för så står man där och fattar ingenting.
igen.
med någon uppenbart fantastisk.
fast orden som man möts av som skulle kunna väga guld.
dem väger bara bly på ett samvete.
snälla säg det inte. förstör inte. schyyy lampan sover.
att vara så vilsen i andra skogar att man vilseleder.
utan baktanke.
en självkänsla som är intakt men ändå saknar förståelse för varför det alltid blir så.

Island life.

Där själen kan få ro.
Jag behöver ramarna.
Den lilla ytan.
Som ibland är för liten förstås.
Det är lättare att åka bort en sväng när man behöver.
Än att vara borta och behöva åka bort....

Livskamraterna har varit här.
Familjärt.
Jag grinade en skvätt när dem åkte i stormen.
Men så är det.
Det är kärlek bara.

En del visbynätter.
Endel fördjupade tankar.
En saknad sjöman.
Mycket jobb.
Mycket träning.
Mycket mys.

& höst.
Jag mår på riktigt bra här.
Ö-livet.
Det är bra för mig.