Fredagsmys

Längtar efter honom
Ögonen
Som såg på mig sådär
Tills jag inte stod ut

Det vänliga varma uttrycket
Mjuka händer mot hud
Hans fingrar i mitt hår
Och skratten

Så omaka man kan tänka sig egentligen
Två likadana pusselbitar
En tanke jag inte ens kunde tänka

En längtan efter det lugn han gav mig
När jag var trött och rastlös på samma gång
Som nu

Så enkelt
Och komplicerat

Jag ville aldrig äga
Aldrig vara hans
Han fattade vinken
Eller brydde sig inte

Friheten mitt fängelse
Fjättrad med mig själv

Allt jag trodde jag visste
Som sedan ställdes till sin spets
När allting var över

Han var fin och ful
Men ärlig
Sådant som för mig överskiner allt
Kanske för att lika barn leka bäst

Två brända barn
Och leken med den osynliga elden
Benen på ryggen när det värmer
Ingen som vill hålla i

När han sköt ut sig
Sänkte jag min gard
Sådant som man ser först i backspegeln

Han lät mig hållas
Trilskas
Slå bakut

Och jag lät honom hållas.
Ställde aldrig några krav.
Till en vis besvikelse kanske....

Hemligheter mellan själar.
Förtroende och omtanke.
Sådant han som man inte vill kännas vid.
Lika oförnekbart som ärren på min hud.

Och någonstans på vägen vann han något i mig
En oväntad vänskap 
Konstig och fin.