Hemma.
Jag testar att kalla det så nu.
Jag vill inte lämna ön.
Jag vill vara här.
Läka. Jag är lite trasig.
I hjärtat och i hjärnan.
Jag tror som ni vet inte på planer.
Finner dem begränsande.
Dags att bromsa.
Ska jag hinna från mörkret.
Behöver jag spara in energi.
Ta tag i att begränsa mig igen.
Jag är glad också.
Visst är det konstigt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar