Det känns aldrig som förändringens tid mer än när det slår om till höst.
Plötsligt vill jag förändra allt.
Men inte på det där panikartade sättet som när jag är uttråkad eller understimulerad...
Från det simpla i att byta hårfärg till mer livsavgörande saker.
Vilka saker som nu egentligen är livsavgörande....
Men.
Prova nytt. Allt. Alla kategorier.
Byta ut. Allt. Alla kategorier.
Jag hejdar mig förstås.
Det är en härlig känsla.
Egentligen den gamla vanliga.
Alltid på väg hem.
Alltid på väg bort.
Med en hoppfull och mer harmonisk ton.
Jag ska ingenstans.
Inte än.
Kanske byter jag hårfärg.
Skaffar 70tals lugg.
Det andra får vänta.
Ön är min plats.
Jag älskar den.
Känner ni det också?
Höstens hoppfullhet och mystik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar