folk

säger så konstiga saker.
"jag dog av skratt!" 
vaddå dog av skratt?
det gjorde du ju inte.
skratt gör att man lever längre.
det har jag hört från säkra källor.

en vecka

jag är omtumlad och glad.
den här tjejen är som hon blivit.
lite för mycket ibland.
jag känner det själv.
ibland måste jag liksom släppa ut mig själv på grönbete.
jag är så glad att ni accepterar även dessa mindre smickrande sidor av mig.

julen är över.
jag har saknat några viktiga personer.
ni vet vilka ni är.
men sen så reder jag mig alltid själv.
det har varit ganska stökigt och mer emotionellt än jag någonsin kunnat tänka mig.

jag har kokat en mustig soppa åt mitt inre kan man säga.
den både värmer skönt och bränner ner mig till aska.

huvudsaken vi haft roligt och det har vi!

en vecka kvar.
jag börjar känna mig mer och mer redo.

långa nätter

nu är det klart. 

jobbat färdigt. 

skönt! 

har väl ungefär 100 saker att ta tag i. 

och som vanligt är jag otålig. 

antar att det är därför min planerade sovmorgon lyser med sin frånvaro. 

detta evinnerliga tjat om jul. 

jag gillar ljusen. doften. familjen. ledigheten. 

allt annat. 

klappar. listor. stress. tidningsannonser. tv-reklamen. folket i stan. maten i överflöd.

finner jag fullkomligt motbjudande. 

jag vet inte varför.

men så är det.

om det inte skulle krossa min arma moders hjärta skulle jag gladeligen fly landet den här tiden på året. 

tyvärr är hon en av få personer jag inte tål att se ledsen. 

Fokus

Is'nt she lovely? :)
Nu ska jag posta hyreskontrakt.
Babysteps. Snart brakar det lös.

Processen

det kommer såklart skrivas mer här när flytten är gjord och jag stigit iland.
just nu snurrar allt på som vanligt.
trots att ingenting är det.

har berättat för den sista viktiga personen om flytten.
har dragit på det.
av flera anledningar.
mycket har handlat om timing.
& att jag inte velat inse att vi tappar greppet ännu en gång.
förnekelse från min sida.
hur personen i fråga ser på saken förblir oklart.
som vanligt.
men jag vet hur jag ser på det.
det känns sorgligt.
det är en månad kvar.
jag hoppas vi inte ger upp än.
att vi suger den sista musten ur.
hela vägen in i döden.
nåväl döden är det ju inte.
men förmodligen för oss.
även om det kommer leva förevigt i mitt lilla lockiga huvud.

vackra människor.
ah. det är ff väldigt blödigt och nostalgiskt.
jag vill liksom samla alla.
älska alla.
krama alla.
gråta en skvätt och så vidare.
och det blir faktiskt bara värre med tiden.
störtlöjligt.
men jag får väl leva med det.
förvirringen.
känslorna i virvelvind.
det är tom lite mysigt.

det är dags att börja ta tag i det praktiska.
fick mitt hyreskontrakt i helgen.
lyckan.
fjärilar i magen och klumpen i halsen.
konstig men härlig kombo.

ikväll ska vi på bio.
jag är inte helt kry så det blir fint.
blondie!